Vi har granskat samtliga 196 länder i världen och faktum är att inte ett enda land har både kung och president. I Skellefteå hade vi utsett Johan Åkerman till kung och Pär Mikaelsson hade den diffusa titeln Mister. Vi ville så gärna att även den tredje musketören (Ekholm) skulle få en statsmannamässig titel.
Så han fick va president. Patrik Ekholm som under fyra säsonger var själva kittet i ”Mikaelssons kedja”. Förstakedjan. Flankerad av Mikaelsson himself och ömsom Fredrik Näsvall, ömsom Stefan Lundqvist, så var Ekholm otroligt populär i Skellefteå och gjorde egentligen aldrig en dålig match.
Topp fyra i interna poängligan varje säsong, med den finfina och jämna raden 38, 31, 39, 37. Under säsong två (00/01) dippade de flesta vad gäller poängproduktion då tränare Rolle Stoltz envisades med att spela tämligen defensivt. Trist, både för publiken och Putte Ekholm.
Lyfter man sedan blicken och sneglar lite längre till höger på Ekholms Eliteprospects-statistik blir läsningen inte direkt mindre mysig. 86, 48, 69, 66 lyder nämligen Patrik Ekholms antal utvisningsminuter i Skellefteå AIK:s tröja. Trots den relativt fromma framtoningen dök det upp en inte demon när matchtröjan drogs på.
Han brann och vi brann för honom. Ekholm kändes som en ganska given andracenter när vi skulle gå upp. Nu blev det aldrig så och möjligtvis var det inte längre än till en plats i Kvalserien som Patrik kunde leda oss. När vi blev hånade och utskrattade i riksmedia för att ständigt snubbla på mållinjen var han hemma i Västmanland och hobbyspelade för Västerås.
Men han gjorde mycket annat under sin tid i Skellefteå. Dels bidrog Patrik Ekholm till att AIK etablerade sig som ett allsvenskt topplag med en reell chans att ta klivet upp. Dels skötte han en övertalningskampanj som fick Stefan Lundqvist att stanna ytterligare en säsong.
Det allra viktigaste, så här i efterhand, var ändå att han klart och tydligt blev en av oss, trots att han kom långt härifrån. Det förstår ni av tweeten här ovan. Det förstod vi som var där och hyllade honom, när han satte familjen i främsta rummet och återkom hit i Västeråströjan.
Tiden runt millennieskiftet var en härlig tid. Vi skördade inga stora framgångar, men det byggdes upp ett hopp och en framtidstro. Vi var äntligen på väg någonstans. Det var början på resan som tog oss tillbaka och ända upp till att vara det överlägset bästa laget i Sverige.
Det finns många hjältar under den resan, men det krävs något alldeles extra för att sätta de sedan länge fastfrusna hjulen i rullning. Det var Patrik Ekholm med och gjorde och det finns inte ord för hur tacksamma vi är för det. Femtioåringen som flyttade till Västerås och inte försvann från våra hjärtan.
👏👏👏👏
SvaraRadera