Om man ritar en graf med förväntningar kontra svagt utfall är det få som kan mäta sig med den finske spetsspelaren Juhamatti Aaltonen. För visst var vi extremt taggade?! Skellefteå AIK hade ju gjort guld av nästan vilken sand som helst tidigare, och här kom ett guldkorn med endast lite beläggning.
Åtminstone sa ryktet det. Aaltonen hade känts väldigt farlig när han spelade i Rögle under sin första sejour där (12/13). Han hade gjort två riktigt fina KHL-säsonger dessförinnan och även om det snart var tio år sedan så var det meriter som skvallrade om att det här var en klasspelare.
Är du nu uppmärksam så ser du att vi backar bandet och vi backar det ganska långt. Ungefär som att klamra sig fast vid att Petr Hrbek en gång i tiden varit uttagen i OS allstar team. I och för sig nästan tio år innan sin korta tid i AIK, men ändå. Men ändå…
För tittar man på vad Juhamatti Aaltonen åstadkommit efter det att han, i en offensiv fri roll i Rögle, åkte omkring och kändes farlig så är det inte så himla mycket. Inga Kari Jalonen-siffror i finska ligan. Betydligt mycket närmare Antti Virtanen-siffror.
I och för sig starka år i Kärpät i KHL, men han gjorde nästan en slät figur när han återkom till Ängelholm och Rögle med just så pass 0,5 poäng/match. Lägg därtill att ryktet sa att Aaltonen behöver fria tyglar för att vara sitt bästa jag. Knappast a match made in heaven med Skellefteå.
Men. Han hade den viktiga SHL-rutinen… Och helt ärligt är det sällan svagheterna man fokuserar på när vi lyckats landa en, på pappret, toppspelare. Vi såg framför oss att han och Jocke Lindström skulle finns varandra i den där dimensionen som bara de, och kanske några andra hockeyspelare, har.
Ungefär som att det inte vara några problem alls för Torsten Flinck och Mikael Persbrandt att hitta varandra på Café Opera sent en tisdagkväll. Fast på den andra sidan av skalan över vad som är sunt. Om vi återgår till Jocke och Juhamatti så värkte vi fram embryon till ett fint samarbete.
”Såg du så mycket bättre powerplay såg ut med Aaltonen bakom kassen?” ”Det syns att han verkligen är beredd att jobba. Det måste man göra i AIK.”
0,5 poäng/match hade ju varit en dundersuccé jämfört med resultatet. Ett mål (i näst intill tom bur efter en hygglig Olimb-aktion) och 8 assist på 35 matcher blev det. Det omtalade prestationsbaserade kontraktet måste ha varit en fin affär för AIK. Aaltonen åkte hem till Finland och har levererat bra sedan dess.
Nej, alla passar inte ihop och det var under stundom rätt jobbigt att se en väldigt duktig ishockeyspelare egentligen inte få ut någonting alls. Personligen fattade jag tycke för JMA och med en dåres envishet hoppades jag in i det sista. Än idag har en plats i mitt hjärta och det är ingen slump att mitt medlemsnummer i North Power är #71. Idag blir han 37 år gammal och har nyligen bestämt sig för att fortsätta spela hockey. Det blir att hålla en extra tumme för Jukurit nästa säsong.
Kommentarer
Skicka en kommentar