Det tog ganska många år innan man släppte Johan Åkermans flytt ifrån oss. Delvis väcktes tankar och känslor av de ständiga ryktena att han var på väg tillbaka. Det är inte bara ett hus som han ryktats ha köpt. Det låg eventuellt en viss sanning i ryktena, men nu blev det ju aldrig så.
En annan Åkerman-relaterad diskussion var huruvida vi skulle kunna hitta en ersättare till honom som skulle hålla måttet någotsånär. Inte en helt omöjlig uppgift, då vi till en början av vår Elitserietid underskattade Johan Åkermans enorma kvaliteter.
Men ingen kunde ju förutspå utvecklingen som blev med 50-poängssäsong, VM-spel och ett lukrativt KHL-kontrakt. Det man verkligen förundras över i efterhand är att han stannade i Skellefteå under hela sju säsonger. När vi till slut gick upp var hans uppdrag utfört och det var dags att hitta en ersättare.
Först ut var Rickard Lintner. Ett säkert kort med rutin från både Elitserien, NHL och internationellt spel. Lintner gjorde det bra, men slutbetyget speglas av vad Åkerman presterade i andra änden av landet. Och tabellen. 29 poäng på 52 matcher är i efterhand ändå riktigt bra av den slovakiske rightaren.
Nästa säsong hade Peo Larsson en riktig baddare på kroken. Jan Novak hette han. Tjeckisk landslagsman med hygglig poängskörd från den inhemska ligan och en habil säsong i Ryssland. Novak spelade dock bara tio matcher innan tålamodet med honom var över.
Under säsongerna som följde vällde supertalanger in på backsidan och den krampaktiga saknaden av Johan Åkerman ersattes av eufori över juniorundret. David Rundblad inte bara överträffade allt som Åkerman hade gjort. Han gjorde det med stil. Kungen kunde äntligen abdikera.
Mellan Lintner och Novak var det ytterligare en spelare som (omedveten om våra minnen av Åkerman) gjorde ett försök att axla manteln. Duane Harmer hittades på något vis i den norska ligan. En relativt långsam, spelskicklig back som trivdes bäst i offensiv zon. Känns det igen?
Ingen minns nog Duane Harmer som en jättesuccé, men utan att ha granskat några fakta så skulle det faktiskt kunna vara så att han är den backen som har det högsta poängsnittet ända sedan vi gick upp 2006. Oftast krävs det någon som inte har varit i klubben särskilt länge för att ligga i topp på en sådan lista.
Således ingen Pudas eller Rundblad, alltså. Harmer stod för 14 poäng på 21 matcher, vilket ger snittet 0,67 poäng/match. Rundblad 0,48 och Pudas 0,69. Vi hade fel i vår tes, något som visar att även bloggen är mänsklig. Men att snitta nästan lika mycket poäng som Jonathan Pudas är ju inte helt fel.
Duane Harmer är numera 48 år gammal och arbetade några år som coach när han återvände till Canada. Idag kanske han kränger försäkringar eller liknande. En sak är säker och det är att han är väldigt lik Magnus Wernblom på bilden ovan och bara det är väl värt att gratulera.
Harmers stuk var tyvärr obefintligt, vilket gör att man glömmer honom ännu mer. Visiret måste ha varit den största modellen som fanns att tillgå.
SvaraRadera