Fortsätt till huvudinnehåll

23 juni: Hardy Nilsson

Det är inte jättemånga AIK:are som har en musikgrupp döpt efter sig. Kent (Kent Lindberg), Judas Priest (Jonathan Hedström) och Pontus och amerikanerna (Petterström, Harkins och McBain under silly season 2002), men ingen är särskilt starkt förknippad med sin dito musikgrupp.

Hardy Nilsson däremot. Gruppen, alltså. De har tydligt och klart basunerat ut att deras dyrkan till guldkaptenen 1978 ligger bakom valet av bandnamn. Att sen hockeyspelaren Hardy inte är särskilt kompatibel med deras största hit, ”Popsång”, är en annan sak.

Hardy Nilsson (hockey) är tyngre än så. Hårdrock räcker inte för att beskriva vem han var på (och för all del utanför) isen. Men om vi ska stanna kvar en kort stund vid bandet med samma namn, så hette en av deras album ”Är det värt det?” och vi får anta att den syftar till Hardys vidriga flytt till först Tyskland och sen Örebro.

Men ni vet vad som gäller här. Vi tjurar inte för mycket över gamla oförätter, utan vi hyllar de fina stunderna. Och finns det egentligen någon finare än Hardy Nilsson? Han kanske inte var den som satte Skellefteå AIK på kartan, men med urkraft forcerade han ner kartnålen ytterligare.

Han kanske inte var den bäste spelaren, men med våld och hot om våld såg han till att få som han ville. Hardy Nilsson ville vinna SM-guld. Och då blev det så. Kombinera Pär Mikaelssons vilja och kraft med Jimmie Ericssons karisma och munläder. Då har du nästan en komplett Hardy Nilsson. 

Addera lite av Lasse Marklund, lite av Lee Goren och inget av Anders Söderberg. Då är vi nästan där, men det fanns ännu mer. Något som inte gick att sätta fingret på. Medspelarna var trygga i hans närhet och motståndarna var rädda. Om Blåkläder var en hockeyspelare…

Uppväxten var inte enkel. Inget curlande, inga genvägar utan hårt jobb var det som gällde. Debuten skedde utomhus på Norrvalla redan under säsongen 1963/64. Laget hette Skellefteå IF och skulle ett par år senare slås ihop med Skellefteå AIK.

Han hann vara lagkamrat med Acka Andersson, han bytte nummer från 25 till 20 och han var med när Skellefteå Isstadion invigdes 1967. Hela Hardy Nilssons svartgula karriär är kantad av historiska händelser och i stormens öga befann sig ”Hårde Hardy”.

Hockeyn gick sådär för laget. Det var ett evigt pendlande mellan Division ett och två, men under de åren var det inte aktuellt att flytta till nya äventyr eller mer pengar. Hardy vräkte in poäng och ser man till hela hans tid i AIK så visar det sig att ju mer poäng han gjorde desto oftare satt han utvisad. 

Så när SM-guldet bärgades så slog han personligt poängrekord med 53 poäng (25+28) och således också personligt rekord vad gäller utvisningsminuter (80). Lappmössor på och långfingret till hela Sverige. Legendarisk efterfest på det och vilka skulle kunna stoppa oss nästa år?

Ironiskt nog var det vi själva som satte stopp för dynasti 1.0. Nyckelspelarna flyttade och det blev aldrig sig likt igen. I alla fall dröjde det länge. Hardy blev tränare och Stockholmare. Ryktena om vad som hände på Mollys och ute i fiskebåten kom aldrig upp till ytan.

Men vad gör det? Hardy Nilsson är en legend och kommer alltid att vara det. Med hela staden på axlarna så vann han. Han vann guld och vann evig hjältestatus. Idag fyller han 75 år och våra futtiga ord är ingenting jämfört med vad han förtjänar. 

Kommentarer

Skicka en kommentar