21 juni: Kimmo Koskenkorva

Inför match sex ledde Linköping med 2-3 och var rättmätiga storfavoriter. Som bekant hade de slagit oss i alla fem grundseriematcherna. Proffesionella statistiker hävdade att detta talade för Cluben, men vår känsla var att det fanns en viss chans. Någonting var på väg att hända.

AIK vann den sjätte matchen inför en fanatisk hemmapublik. Slutresultatet skrevs till 5-2 och det tredje målet gjordes av Kimmo Koskenkorva. Game winning goal, således. Trevligt för honom, men inte mer än så. Om ett par dagar skulle vårt öde avgöras i klubbens första game seven någonsin.

Självförtroendet och arrogansen var på topp i Cloetta Center (kanske hette något annat då). Ångest hade de aldrig hört talas om. Det var självklart att man skulle slå ut Skellefteå. Stora starka LHC. Programenligt ledde de också inför tredje perioden. Defilera in i mål, ackompanjerad av klappor.

Men Anders Söderberg kvitterade och Nicklas Dahlberg räddade 52 av 54 skott. Det var en rejäl gastkramning framför TV:n, men vi höll ut och i sudden death kan det gå hur som helst. Linköpingsborna köpte en extra korv och tyckte säkert att det bara var roligt med lite spänning innan Hlavac och Hlinka skulle avgöra.

I Skellefteå var det högtryck utanför psyket och mängden lugnande medicin som intogs satte alla tänkbara rekord när avloppsvattnet undersöktes. Klockan tickade upp mot 23.00 och det var mest spel i AIK:s försvarszon. Vi stack upp ibland, men fansen på båda sidorna ansåg att det bara var en tidsfråga…

Efter cirka två minuter av den sjätte perioden får Linköpings back Andreas Pihl för sig att han kan hantera pucken. Det kan han inte, pucken hamnar utom hans kontroll när han ska åka med den ur egen zon. Detta leder till ett hopslag mellan honom, ytterligare en LHC-spelare och Gabriel Karlsson.

De tre spelarna blir liggande och pucken hamnar nästan exakt på Linköpings egna blå. Som gubben i lådan dyker Christian Söderström upp och hämtar pucken. Blixtsnabbt växlar han till baklängesåkning, men vänder lika fort och från vänstra sidan av offensiv zon ser han att ett två mot en-läge har skapats.

Söderström har aldrig väntat eller grubblat, så han slängde iväg pucken genom zonen till den framstörtande Kimmo Koskenkorva. Kimmo visste att Fredrik Norrena alltid går ner på knä, så det gällde att skjuta högt. Ni känner till tystnaden från VM-krönikan 1994, just innan Ravellis straffräddning.

Jaaaa!!! Vi exploderade framför TV:n och var på en ny plats i livet. En plats som vi ganska snabbt kände oss bekväma med. Det var här vi hörde hemma. I vinnarcirkeln. Kimmo Koskenkorva sköt pucken rätt upp i krysset och ganska precis där inleddes Den stora dominansen.

Koskenkorva gick ner på knä. Gabriel Karlsson reste sig ur högen av spelare. Atvars Tribuncovs var först fram. Christian Söderström åkte och duschade. Målet betydde otroligt mycket och blev också den absoluta höjdpunkten i Kimmos karriär. Ikväll blir han 44 år och jag hoppas att alla kan lista ut vilken dryck som ska finnas i våra shotglas.