20 juni: Bert Robertsson

Året är 2011. Skellefteå AIK har gått till sin första final på 33 år och förlorat denna. Om det berodde på att bensinen var slut eller cryptosporidium eller att Färjestad helt enkelt var bättre kommer vi aldrig att få veta. Det känns som att vi har missat vår chans. Joakim Lindström och Mikko Lehtonen lämnar.

Men inte nog med det. För det gör även Adam Larsson, Tim Erixon och David Rundblad. Tre unga killar med en total lön på typ noll kronor. Omöjliga att ersätta sett till både kronor och ören samt kvalitet. Så in med nya nyckelbackar och dessutom skulle försvarsspelet förändras.

Aggressivitet, överbelastning, hög press. Ett spelsätt som Jonas Rönnqvist och Bert Robertsson använt sig av i Västerås och som nu skulle förädlas i Skellefteå. Och med Bert som coach för backarna förädlades det till nästintill perfektion. Resultatet vet ni.

Våra nya stjärnbackar Pikkarainen och Alavaara hängde inte med i de nya, aggressiva svängarna, men i juniorernas omklädningsrum stod tiotalet supertalanger och stampade. Robertsson kunde nästan bara blunda och peka och hämta upp vilken juniorback som helst.

Fast från och med nu kommer vi att lägga guld, finaler, spelsystem och talangfabriken åt sidan. Dessa ting är viktiga och bra, men idag ger vi allt för Bert Robertsson. Och det känns givet att göra. Han gav ju allt för oss. Verkligen allt. Han brann hårdast av alla.

Om vi ska jämföra hockey med krig, så kändes det oerhört tryggt att ha Bert som befälhavare. Han ledde oss inte bara till segrar. Han försvarade oss mot allt och alla. Tog varje strid och backade aldrig. Han grät över hur mycket Anders Forsberg hade svikit alla nere i gruvan. Han backade upp sina spelare. Det spelade ingen roll om det var Tomas Berglund eller Roger Rönnberg som dök upp på presskonferensen. Robertsson tog inte skit av någon.

Utöver det eldade han på oss på läktaren och tog med sig grabben Simon och monterade flaggor till tifon. Det var en härlig tid och en av de absolut största huvudfigurerna hette Bert Robertsson. Det är klart att stämningen runt hockeyn var på topp, men på egen hand höjde han vårt engagemang ytterligare.

Två guld, fyra silver och en dynasti utan motstycke är vad Bert lämnar efter sig. Visst har det ryktats om diverse negativa händelser och om spelare som inte har mått helt bra. Men idag skiter vi i allt sådant. Idag hyllar vi en av de största ledarna i klubbens historia. Bert blir 48 bast idag och då ska vi brinna. Brinna hårt. Tänd en eld. Hugg fem kubikmeter ved. Gör något som du inte trodde var möjligt. Se dig som en vinnare. Bert kommer att gilla dig.