För oss svältfödda var egentligen 86:orna en ganska spännande årgång. Förväntningarna på att kunna lyfta upp en kedja och kanske någon back kändes ändå hyggligt realistiska. Förväntningarna motsvarades inte. Inte ens nära. Närmast att etablera sig var Micke Pettersson, som gjorde några ströbyten under sina fyra Allsvenska matcher.
Hur nära dagens birthday boy Simon Ögren var vet vi inte, men i ärlighetens namn är vi ruskigt tveksamma till att hans namn någonsin var på tapeten för en enda a-lagsmatch. Men man ska aldrig säga aldrig. Ögren var trots allt helt ordinarie under sina två J20-säsonger.
Vilket för övrigt var hans enda år i svartgult. Spårar man bakåt i tiden hittar vi spel i Clemensnäs där han under åtminstone en säsong spelade tillsammans med storebrorsan Ludvig. En brödrarelation som, åtminstone hockeymässigt, skulle återupptas senare under karriärerna.
Vi vill förstås helst stanna till vid Simons år i Skellefteå AIK. Spelare som honom är guld värda. De vet förmodligen att de aldrig kommer att spela i representationslaget. Istället kämpar de och sliter för kärleken till idrotten. Kärleken till ishockeyn. Inte minst för kärleken till gemensamhet och kamratskap.
När Simon Ögren, sett till hockeyålder, var en vuxen man gick han ut från Skellefteå Kraft Arena med rak rygg. AIK hade just tagit klivet upp i Elitserien. Han hade själv fått följa den resan på ganska nära håll. Han hade fått vänner för livet och nu var det dags för ett nytt äventyr.
Årgång 1986 vallfärdade mer eller mindre till Tyringe och trots att Ögrens doldisaura är stor, så är han tidigare nämnd här på bloggen. För vi har avhandlat det orimligt stora, svartgula lämmeltåget till Tyringe och Skåne. Bättre betalt i söder, bättre livskvalitet i norr.
Så det räckte med ett år innan han flyttade hem igen. Tre säsonger, varav en i Clemensnäs och två i Bureå (med brorsan Ludvig), innan trunken packades upp för sista gången. Blickar vi tillbaka är det en härlig karriär. Blickar vi framåt så ser vi en egen byggfirma och en ordentlig tårta ikväll. Grattis från oss alla.
Kommentarer
Skicka en kommentar