16 juni: Alf Granström

När Sankte Per skulle fatta beslut om han skulle öppna porten för Alf Granström eller skicka honom nedåt, var det aldrig någon tvekan. Vägen till himlen låg öppen och där väntade polaren Kjell-Arne Wikström. Det enda som både Kjell-Arne och Sankte Per hade att invända emot var att Alf kom dit alldeles för tidigt. 

En av Skellefteås tuffaste spelare genom tiderna och även om det säkert finns några stycken som konkurrerar om den titeln så kommer vi inte att komma med något annat förslag. Dagens ”tuffingar” som Shinimin hade nog häpnats över att se en spelare bara ta smällen och fortsätta.

En tung högerforward som älskade att bryta in på mål. Kanske inte alltid sist på pucken, men skapar man bara tillräckligt mycket kaos så ökar chanserna markant. Att spela på utsidan var ingenting för Granström. Mål görs vid kassen och inte vid sargen.

Namnet Granström är synonymt med Ursviken och det var också där som de första skären togs. Alf föddes 1947 och tog tidigt plats i Clemensnäs a-lag. På den tiden gick det att bygga en hygglig karriär även där, och likt AIK pendlade laget upp och ner mellan ettan och tvåan.

Men 1972 så valde han ändå att flytta över till Skellefteå AIK. Kjell-Arne Wikström hade gjort samma flytt ett år tidigare, vilket hade gett honom ett kontrakt med Södertälje och så småningom även landslagsspel. Om Alf Granström hoppades på något liknande vet vi inte, men det är klart att AIK innebar ett karriärsteg snett uppåt. 

Det blev inget landslagsspel för Granström. Inte ens så mycket spel i Skellefteå. Enligt (den mycket bristfälliga) statistiken stod han endast för två poäng under tre säsonger och återvände sedan till Clemensnäs. Vi tänker oss en hemkomst likt Pär Lindholms eller Jonathan Pudas.

För han är en legend i Ursviken. Alla som var och tittade på seriefinalen, det stenhårda derbyt, mellan Clemensnäs och Rönnskär i slutet av 60-talet, minns matchen som om den spelats igår. Alf Granström gick i bräschen i en batalj som får dagens slutspelshockey att framstå som konståkning. 

På södra sidan av snabbleden som går genom Ursviken finns det en liten, oansenlig gata. Men när du hör namnet på gatan ökar nog respekten. Granströmsvägen heter den och vi tänker att det är en hyllning till Alf. Idag skulle han ha fyllt 75 år, men kan själv inte delta på festen. Vi föreslår att du lyfter en stenbumling över axeln eller välter ett träd med bara händerna för att hedra honom.