15 juni: Jörgen Marklund

- Jörgen är en försiktig general och väldigt ödmjuk.

- Jobbar han kvar på Tieto?

- Ja.

Se där en autentisk diskussion under dagen med en kollega till mig. När jag efter arbetstid (naturligtvis) kollade in vem det var dags att hylla idag, så kändes det faktiskt lite osannolikt att just Jörgen Marklund är dagens födelsedagsbarn. Ödet är en fantastisk sak.

För så många spelare har inte dryftats under den här dagen. Andreas Wingerli är nämnd. Likaså Anton Lindholm, Anders Öqvist och Bosse Andersson. Kanske inga givna namn de heller, men som sagt, oväntat var det. Men nu har det inte alltid varit guld och gröna skogar kring Marklund.

Det var ju nämligen så att hans AIK-karriär sluttade utför under de sista åren. Inför sista Elitseriesäsongen (innan ökenvandringen) 1989/90 så fick han inte nytt kontrakt och med tanke på det fina arbetet på Tieto (då Kommundata), så har vi förståelse för att han inte ville flytta så långt.

Så Jörgen valde att trappa ner i Björklöven och Division ett. Allt det här kan vi leva med, men inte det som hände sedan. Marklund berättade efter en tid i Umeå att det minsann fanns en sådan fantastisk organisation i Löven. Klasser bättre än AIK på alla fronter, vad gällde att hålla ordning på ekonomi och annat.

Möjligtvis hade han rätt i det han sa. Kommande år skulle väl visa det, men det vi vänder oss emot är att Marklund valde att kasta sin moderklubb under bussen. Var han bitter över avskedet från Skellefteå eller var det en del i en masterplan att trigga SHC att förbättra de bitarna som brast.

Vi hoppas intensivt på det senare, men tror att ”Jucken” agerade i affekt och kom med dessa sviniga uttalanden utan att tänka sig för. Naturligtvis var han aldrig mer välkommen här och avslutade karriären i de södra delarna av Västerbotten. Tråkigt slut på ett fint hockeyliv.

Jörgen Marklund sågs i början av sin karriär som en riktig påläggskalv som tillsammans med Peter Lundmark och Niklas Mannberg bildade en blivande superkedja. Otroligt mysigt med en Marklund och en Lundmark i samma formation. Det ryktas om arbetsnamnet ”Inavelskedjan”.

1983/84 togs han ut till JVM-truppen och även om han gick poänglös under hela turneringen så var det ändå ett kvitto på att vi var på väg att få fram något stort. Men den säsongen blev hans bästa. 26 poäng på 34 matcher är starka papper. Hur många juniorer i AIK:s historia kan visa upp ett sådant poängsnitt under en säsong. Möjligtvis kommer vi att kolla upp det.

Skellefteå åkte ur Elitserien och hamnade i Division ett och under nästkommande säsong gjorde Marklund sina allra starkaste svartgula insatser. Med slokande, svarta mustascher åkte han runt och sprättade in 43 poäng på 32 matcher. Han var en av de större hjältarna när bakgårdssejouren bara blev ettårig.

Efter det gick det sämre och känslan var kanske att hans spel passade bättre i ettan och att det var trevligare att vara en stor fisk i en liten damm, så det fanns en stor risk för leverans när han flyttade till Björklöven som befann sig där de hör hemma. I Division ett norra.

Jörgen nådde aldrig samma höjder i gröngult och hade nog gärna varit utan den där tiden av sitt liv. Måhända låg det sonen Henrik i fatet när han konkurrerade om plats i a-laget. Två jämngoda spelare, varav en med en pappa som spelat för Löven. Vem skulle du välja?

Men vi ska inte neka Jörgen Marklund hans hyllningar. Poängkung i AIK under säsongen när vi verkligen behövde det som bäst. Han gav oss förhoppningar om en ny generation stjärnor. Förhoppningar som inte infriades, men det är härligt att hoppas. Den här texten är det minsta vi kan göra för att återgälda hans gärningar.