Cap hit: $4,025,175
NHL rights: Pittsburgh Penguins
Drafted: 2014 round 2 #38 overall by Anaheim Ducks
Father: Daniel Pettersson
Okej, cap hiten är ju lite mäktig, men när man sneglar på Marcus Petterssons Eliteprospects är det ju ändå Father: Daniel Pettersson som man fastnar för. Och även om faderns och sonens AIK-karriärer skilde sig åt ordentligt, så minns vi ju Dannes som den starkare.
För även om Pettersson den äldre hade en cap hit på 25000kr, så gjorde han fjorton säsonger, varav fem som kapten, och var en av de minst svagt lysande stjärnorna under det mörka 90-talet. Vi anser att Marcus inte alls hade ett faders-ok på axlarna, utan han lyckades på egen hand att få oss missnöjda.
Anledningen till att vi utan vidare ger oss på Marcus på det här viset beror på två saker. Dels har han själv sagt att ”jag förstår att folk är chockade över hur bra det går i NHL, med tanke på hur dålig jag var här” och dels eftersom det just går bra i NHL, så sparkar vi inte på någon som ligger.
Egentligen har nog Marcus Pettersson alltid flugit lite under radarn. De tidiga 90-talisterna gick i bräschen för juniorundret och de som kom sen kändes mer som en naturlig del av hur föreningen Skellefteå AIK fungerade. Trots att Pettersson gjorde pojk och juniorlandskamper i alla åldrar så hade han inga större förväntningar på sig.
Han inledde som forward, men han fick lov att ta klivet ner på backen, då det saknades spelande backar i årgången. Pettersson är inte ensam om att ha fått flytta bak ett steg i banan och det här fenomenet är en av anledningarna till den kaskaden av spelskickliga backar som vi spydde ur oss under en härlig period av våra liv.
Trots fina juniormeriter och pappa Daniel i sin genbank, så har jag inget minne av att det fanns någon större hype kring Marcus. Juniorlandskampande spelare hade blivit slentrian och han kändes som en i mängden av juniorer som kom fram. Eller var det att han var så lång och gänglig och inte kändes byggd som en hockeyspelare?
Hur som helst så blev det två hela säsonger i a-laget och blygsamma 16 poäng på 87 matcher. Men insatserna var överlag inte så imponerande och det kändes inte som ett tungt spelartapp då han packade trunken och drog över Atlanten. Nu har det snart gått fem år och det blev inte som vi trodde.
Pettersson är en etablerad NHL-spelare. Han tar en fika med Sidney Crosby. Han kastar handskarna titt som tätt. Han har ett betydligt bättre poängsnitt än i Skellefteå. Utvecklingen har varit enorm och han kan ha tio goda år kvar i det som kallas världens bästa liga.
Idag blir Marcus 26 år gammal och frågan är om vi förtjänar att vara stolta över honom. Det suckades ju en hel del på läktarna och har man då rätten att fem år senare sträcka på sig och med hög röst säga ”Pettersson kommer från Skellefteå”? Mitt svar är ja på den frågan. Vi älskar dig Marcus och har nog innerst inne alltid gjort det. Du är ju trots allt Dannes grabb.
PS. Han spelade i AIK när han var 17-20 år gammal. Min känsla var att han kändes äldre. Kanske beroende på sin storlek. Kanske beroende på sin mognadsgrad. Vi var nog för hårda mot Marcus Pettersson. Vilket årtionde som han än hade kommit fram (förutom 10-talet) hade inneburit att han kanske hade varit vår störste talang någonsin. DS.
Jag skulle vilja påstå att vi var många som trodde att han en dag skulle bli riktigt bra. Tendenserna fanns där, men förmågan att hålla en jämn, hög nivå i spelet saknades. Att man däremot trodde att han tog steget till NHL alldeles för tidigt har man dock fått äta upp.
SvaraRadera