7 maj: Lars Molin

Det går varken att sjunka djupare eller att gräva djupare efter det dagliga födelsedagsbarnet. Vi har verkligen vänt på varje sten, men närmare en AIK:are än så här kom vi inte. Och resultatet blev då raka motsatsen till en AIK:are. Nämligen ett björklöv. Men helvetet ska väl frysa till is någon gång?

Annars började livet väldigt bra för Lars Molin och under väldigt många år hade vi ingenting emot honom. Ingenting alls. Född och uppvuxen i Örnsköldsvik, där han utvecklades till a-lagsspelare, svensk mästare och landslagsman. Visst gjorde han en del poäng mot AIK, men det fanns inget specifikt agg. 

Vidare till NHL och tre fina säsonger i Vancouver Canucks. Men när Modo hamnade i Division ett plockade Molin fram ett enormt klubbhjärta och flyttade hem och ledde sin moderklubb raka vägen till finrummet. 1987 blev han världsmästare när Tre Kronor chockade Sovjet i Wien. Det fanns mycket gott att säga om Lars. 

Därefter gjorde han en ”Hardy Nilsson” och valde pengarna och Division ett i Örebro. Inget för vår del att höja på ögonbrynen för. Men sedan hände något. Både Skellefteå och Björklöven cementerade sig i Division ett norra, med Löven som det tydligt starkare laget.

Tänk dig lillkillen som pucklas på på skolgården av ett gäng ynkryggar. In i situationen kommer då en storkille och drar på en riktig magpumpare. Lillkillen faller till marken. Kommer han någonsin att resa sig? Till råga på allt muddras han och den store, tuffe killen plockar åt sig hans mobiltelefon. Det käraste han äger.

Lillkillen det är vi. Ynkryggarna som gett sig på oss är Boden, Kiruna och Sundsvall-Timrå. Vi befinner oss alltså i mitten av 90-talet. Allt går oss emot och vi fruktar hela tiden vad vår plågoande (storkillen/Björklöven) ska utsätta oss för. Dessutom förstärkta av den meriterade Lars Molin som tränare. 

I liknelsen ovan förlorar lillkillen sin mobiltelefon. Storkillen tar den, bara för att han kan. Inte för att han verkligen behöver den. I vår historia är mobiltelefonen Johan Ramstedt, som ”Molla” värvade från Skellefteå. En tung tid blev ännu tyngre, och en av de som gjorde saker och ting ännu värre var alltså Lars Molin, idag 66 år. 

Och honom ska vi hylla? Nja, det är inte riktigt dagens syfte. Det finns ju gränser för vår välvilja. Däremot ska vi tala lite om en klassisk Hollywoodfilms dramaturgi. Allt börjar bra och är frid och fröjd. Sen kommer motgångarna (storkillen) och det känns kört (AIK på 90-talet).

Men i filmens värld vinner alltid den goda sidan. Lars Molin var General Manager i Umeå när Fredrik Krekula blev ”Lövendödaren”. Lars Molin arbetade på kontoret när Björklöven struntade i ordet budget och bara körde. Lars Molin var alltså en bidragande faktor vid det totala maktövertagandet i Västerbotten. Lars Molin kan faktiskt inte säga R (han har tungan på framtänderna). Kanske ett slag under bältet, men Lars måste få veta att vi aldrig glömmer. Molla rimmar på nolla. Grattis ändå.