6 maj: Daniel Ström

”Vi har Ström. Det har inte ni!”

Du minns säkert strömavbrottet i Umeå Arena i Superallsvenskan 2002. Drygt 40 minuter väntade vi extremt ångestfyllda. Den enda rimliga aktiviteten, då det är uteslutet att handla i en Lövenkiosk, var att håna de gröngula fattighjonen. 

Så två flugor slogs i en smäll och i centrum för denna ramsa och aktion var AIK:s nummer sju. Hänger du inte med på att Ström kan betyda både Daniel Ström och ström = elektricitet, så har du en lång väg att vandra. Det blev dock Björklöven som fick det sista skrattet (inte i matchen som vi vann med 6-5), utan 2008 flyttade Daniel till Umeå och var gröngul i sju matcher.

Nu är det inte Ströms Umeå-äventyr som detta ska handla om, men vi kan inte låta bli att nämna några namn ur Björklövens profilstarka laguppställning den säsongen. Eller vad sägs om Johan Forsberg, Fredrik Öberg, Pasi Petriläinen, Magnus Isaksson och Kingen.

Men över till de bästa åren av hans liv istället. 2001 bytte vi tränare till Pasi Mustonen och ett av de första (av många) nyförvärven var Daniel Ström. Handplockad av Pasi, då de båda representerade Tingsryd säsongen innan. ”Om två år är Daniel en Elitserieback”, var Mustonens omdöme.

Vi gnuggade händerna och tänkte nog lite till mans att det skulle vara i Skellefteå då. Ström var en tvåvägsback. Rörlig och duktig med pucken. Han stod upp väl i sin enda fight (mot Tomas Kollar) och hade otroligt fina plusminus-siffror under sina tre säsonger i AIK.

Tyvärr valde han nummer 7, vilket är den direkta eller indirekta anledningen till att Fredrik Lindgren så småningom hamnade med nummer 61. Men det är förlåtet och likaså snedsteget till Umeå. För Daniel Ström gav oss framtidstro. En ung, lovande back som valde Skellefteå framför alternativ i Elitserien.

”Till vilken lön då?”, raljerade L-G Niemi, men på den tiden grubblade man inte särskilt mycket på lönekuvert och dessutom kan vi i efterhand inte förstå hur det fanns pengar till truppen 01/02. Vad Daniel än hade i lönekuvertet så var han värd det.

Han var med och bidrog till att vi inte längre var ett helt okej allsvenskt lag, med lite för hög svansföring, till att vi etablerade oss som ett reellt hot till att gå upp i Elitserien. AIK-tiden slutade dock i moll. Dels för laget som förlorade i Leksand 2004, men också för Daniel personligen som gjorde sin sämsta säsong här.

Faktiskt var det så att han har gått exakt samma väg som Arvid Söderblom. Frölundas juniorer, skaffade sig lite skinn på näsan i Skellefteå, innan det var dags för ett utlandsäventyr. I Söderbloms fall NHL, medan Ström hamnade i tyska andraligan. 

Ytterligare en spelare som hade time of his life i Skellefteå och även om det blev sju matcher i Löven, så tycker jag att ramsan ”Vi hade Ström, det hade aldrig ni” funkar. Boyband-snygge Daniel blir hela 42 år idag och har åldrats mycket värdigt.