14050 gånger har någon surfat in på Patrik Wallons Eliteprospectssida och vid samtliga tillfällen har tanken tänkts: ”Vilken otrolig merit att en gång ha varit lagkapten i Skellefteå AIK. Så otroligt stolt både hans familj, släkt och vänner måste vara.”
Och vi är också stolta. Det är som bekant få förunnat att leda det vackraste av lag. För Wallons del handlar kaptensskapet om en J20-säsong 2007/08 och när han ligger på hemmet på ålderns höst kommer han att kunna berätta om detta så att barnbarnen knappt tror sina öron.
Namnet Wallon tarvar en förklaring, tycker vi. Det är ett mellaneuropeiskt namn med sitt främsta säte i Belgien och till viss del Frankrike. Den vallonska folkstammen var ofta goda smeder och i början av 1600-talet invandrade drygt 1000 till Sverige. Idag finns det 131 personer i Sverige med efternamnet Wallon.
Om alla dessa hade haft en årlig fest, där man utsåg ”årets Wallon”, så tror vi att Patrik hade vunnit samtliga gånger 2004-08. De åren som han på hög nivå representerade Skellefteå AIK. På 133 J20-matcher stod han för 44 poäng från sin backplats, vilket får anses bra.
Ett juniorlag byggs av ett antal stjärnor som har en ganska bra chans att avancera upp till a-laget. Man fyller också på med de främsta J18-spelarna, som är framtidens stjärnor. Mitt bland dessa återfinns själva hjärtat i laget. Breddspelarna som aldrig kommer att nå Elitserien eller SHL, men som är stommen i just sin årgångs juniorlag.
Precis där, i mitten, fanns Patrik Wallon. Han fick för all del byta om till fem Elitseriematcher, vilket naturligtvis är fantastiskt, men redan då var han passerad av de betydligt mycket yngre Rundblad, Erixon och Larsson som förbereddes plats i a-laget, medan Wallon fick nöja sig med sitt C på bröstet.
När juniorkarriären var över så fanns det intressenter bland Division ett-klubbarna och valet föll på en av våra vänner, Östersund. Hygglig insats där och vidare till söderettan (Nybro) där det faktiskt finns lite pengar att tjäna, men de pengarna kunde han ju ha tjänat på random industri.
Det som vi blir så lyckliga över med att Patrik Wallon fortsatte spela hockey, är att han måste ha haft en kärlek till sporten. Han var ingen stjärna och han gavs inte chansen som senior i sin moderklubb. Patrik älskade ishockey och det är superviktigt att sådana killar (och tjejer) fortsätter spela.
Måhända blir han ungdomsledare en vacker dag och när småknattarna kommer hem från sitt första skridskopass kommer föräldrarna att fråga vad tränaren hette. ”Patrik Wallon”, lyder svaret. In på Eliteprospects och när de ser bokstaven C på den svartgula (svartvita) tröjan, så vet de att deras barn är i bästa möjliga händer.
Kommentarer
Skicka en kommentar