Vi har roat oss med att kolla upp några synonymer till ordet begränsad. Här följer ett urval; enfaldig, trög, underbegåvad, subkapabel, obetydlig, reducerad, limiterad, knappt tillmätt. Hårda ord ifall man skulle få för sig att beskriva en människa på det viset. Men människan och ishockeyspelaren är ju inte samma sak.
Pontus Widerströms karriär är egentligen ganska imponerande. Tittar man på poängskörden från junioråren är den inte speciellt maffig. I de allra flesta fallen brukar det nästan vara ett måste för att seniorkarriären ska bli något att skryta över.
Det flesta talangfulla juniorerna gör antingen mycket poäng, eller åker skridskor fort eller skjuter hårt eller kämpar stenhårt. Nu faller kanske det resonemanget i och med att vi ha svårt att kategorisera in Widerström under rubriken talangfull.
Då är dock frågan vad som kännetecknar en talang? Är det det fina spelsinnet, det hårda skottet eller skridskoåkningen? Bra saker att ha, men ingenting att ha utan det hårda jobbet. Och Pontus Widerström har skapat sin karriär på just precis det. Han har kompenserat sina brister med ett stenhårt arbete. Stenhårt.
Det gav honom fem säsonger i hemstadens stolthet Frölunda, även om han ständigt lånades ut till lag i Hockeyallsvenskan. Fyra mål under fem säsonger, men de goa gubbarna på läktaren fick ett desto hårdare arbete. Och Pontus Widerström fick ett SM-guld.
Efter det gick karriären vidare till Schweiz och Zug, där han coachades av AIK-bekantingen Stefan Hedlund. Proffsåret innebar hans livs bästa poängproduktion. 10 poäng på 33 matcher. 0,3 poäng/match var ett prydligt personligt rekord och då förstår ni att det är det hårda arbetet som gäller.
Hedlund imponerades av detta och plockade med sig Pontus till Skellefteå AIK. Ett oerhört tveksamt förvärv, om man betänker att Erik Forssell har sista ordet vad gäller spelartruppen. I Skellefteå gick det ganska dåligt och efter en poäng (och ett matchstraff) skeppade vi honom vidare till Färjestad.
Nu blev det förvisso Widerström som fick det sista skrattet, då Karlstad-laget slog ut oss i kvartsfinalen för en dryg månad sedan. Och ska vi kortfattat summera den serien så vann väl FBK på att de jobbade hårdare än oss. En svidande förlust, då vår bild av AIK är att vi både besitter inställning och klass.
Så nu anser folk att det är Widerström-typer som behövs för att nästa slutspel ska bli lyckat. Vi anser att det som hade krävts för att gå vidare till semifinal var att vara redo vid första nedsläpp i första matchen. Plus att ha fungerande kedjor, naturligtvis.
Ingen Pontus (eller liknande) till AIK. Han har varit här och provat redan. Vi är som synes lite skeptiska till honom, även om vi hyllar det hårda jobbet som han står för. Och om framgång och lycka går att mäta i pengar, så är det nog inte jättemånga 28-åringar som har tjänat bättre än Widerström.
Till nästa säsong återstår att se var han hamnar. Det ryktas om att karriären kan ta slut och att en civil bana ska ta vid. Och oavsett om han om ett år arbetar på ishockeyrinken, på en förskola eller på ett lager någonstans så vet vi vad vi får. Hårt arbete. Riktigt hårt. Och det respekteras.
Kommentarer
Skicka en kommentar