9 april: Joacim Eriksson

Lever Bianca fortfarande?

Du kanske inte vet vem Bianca är? Det är (var?) Joacim Erikssons schäferhund, som under hans två säsonger i Skellefteå AIK lyckades få fler artiklar skrivna om sig än vad husse fick. Bland annat ägnade Norran en hel episod av ”Puckat och klart” åt hunden.

Lite orättvist kan tyckas (att Jocke hamnade i skymundan), då han gjorde två riktigt fina säsonger här. Eller vad sägs om ett GAA på 1.73 respektive 1.68! Siffror som han aldrig varit nära sedan dess och siffror som i princip ingen annan målvakt heller lyckats prestera. 

Jag känner här och nu att jag inte har varit rättvis mot Eriksson och att han istället för rosor och beröm har fått en del skit för sina överlånga sidledsförflyttningar och att han under stundom kändes ganska darrig. Men att under två raka säsonger släppa in mindre än två mål/match är inget annat än respekt.

Högerplockare är han också, vilket inte alls är lika frestande som en högerfattad utespelare. Att plocka med höger hand känns avigt på ett mer negativt sätt, men det är ju bara en känsla hos mig och inte alls faktabaserat. Joacim Erikssons övriga spelstil är att han är stor och täcker mycket samt att han är tät längs isen.

Till AIK kom han 2011 efter skitförlusten mot Färjestad i finalen. Andreas Hadelöv hade varit med länge och gjort det bra, men Eriksson skulle komma att innebära en uppgradering på målvaktssidan. När hans första säsong summerades hade han vaktat kassen i 60% av matcherna och i samtliga nitton slutspelsmatcher. Hadelöv fick abdikera.

Den nye målvaktskollegan hette Marcus Svensson och jag gissar att de flesta har bättre minnen av Svensson än vad man har av Eriksson. Så kan man naturligtvis få känna. Kanske för att Mackan var här längre eller att hans personlighet var lättare att ta till sig.

Men ska vi bara prata siffror är Eriksson oslagbar. Om du inte orkat googla fram hans statistik från slutspelet 2013, så kommer den här: räddningsprocent 95,2% och insläppta mål per match 1.06. Du läste helt rätt. 1.06!! En näst intill omöjlig siffra att överträffa.

Fast AIK var ju så överlägsna. Jag vill nog påstå att vi var mer dominanta året efter (då Joacim Eriksson dragit till AHL), då Marcus Svensson ”bara” hade ett GAA på 1.38. Summa summarum: vi var överlägsna och Joacim Eriksson var en riktigt bra keeper.

Det var ju inte för inte som han var en av de som guldmålades efter det att SM-guldet äntligen var bärgat. Tillsammans med Viktor Arvidsson och Jimmie Ericsson valdes han ut och som bekant fanns det en stor mängd andra tänkbara hjältar att slabba guldfärg på.

Som med de flesta andra så var tiden i AIK karriärens absoluta höjdpunkt. NHL-försöket ledde till en match där Vancouver Canucks fick storstryk. En helt okej vända i KHL och Dinamo Riga, innan han återvände till Sverige och hann representera Växjö, Djurgården och Brynäs, men utan att sätta några större avtryck.

Idag är Eriksson klubbkamrat med Niclas Burström i tyska Schwenninger Wild Wings och det känns totalt otänkbart att de har samma brinn som de hade i Skellefteå i början av 10-talet. Var sak har sin tid och tiden i AIK är (nästan) alltid den bästa. 

Bianca då? Tyvärr gick hon bort i en magomvridningsattack 2017. I ett känslosamt Instagraminlägg skrev Joacim om sina känslor för hunden som så länge funnits vid hans sida. Vidare dedikerade han sin målvaktsmask till Bianca genom att ha henne som motiv.

Själv fyller han 32 år idag, har kontrakt ett år till i DEL och vi känner med det här inlägget att vi dragit vårt strå till stacken så att han inte ska vara AIK:s mest orättvisa parentes genom tiderna. Han förtjänar mer och bättre än så. Vår statistiskt bästa målvakt någonsin.