Av alla unga killar som kom fram och etablerade sig i Skellefteå AIK:s a-lag under 10-talet var det ingen som blev en stjärna på samma sätt som Viktor Arvidsson blev. Och det var väl heller ingen som hade samma stjärnglans så länge som de var kvar i Skellefteå (Rundblad undantagen).
Säsongen 13/14 var en makalös uppvisning i hockeypropaganda från AIK:s sida. Den överlägsenheten som vi visade upp kommer aldrig att överträffas. Med vacker ishockey dessutom. Längst ute på bänken satt nittonårige Viktor Arvidsson och frustade och ville visa världen hur duktig han var.
Om det funnits en poängliga baserad på poäng/spelad minut hade Arvidsson nog varit helt överlägsen. 40 poäng på 50 matcher, där han under långa stunder agerade som en extraforward som skulle komma in och åka sönder motståndarna när de mjukats upp av övriga forwards. En obeskrivlig lyx. (Även om trettonde forward-fenomenet nog mest gällde säsongen 12/13.)
För han var ju totaldominant med sin skridskoåkning och sitt enormt fina skott. I efterhand känns det mycket naivt att man hoppades på att inget NHL-lag skulle fastna för honom. Det var nog i själva verket trettio stycken klubbar som var mycket intresserade.
Att göra poäng gillar ju alla att göra, men få gillar det lika mycket som Viktor Arvidsson och ännu färre blir lika lyckliga. 09/10 gjorde han hela 100 poäng i J18 och det var många som gladeligen kom till Skellefteå Kraft Arena för att titta på ”Hackspetten från Kusmark”. Men var han inte för liten?
Den frågan ställdes redan då. Den ställdes då han flyttades upp i a-laget och den ställdes när han flyttade till Nordamerika. På fasthållningarnas 80-tal hade tyvärr svaret nog varit ja, men vi vet bättre. De kraftiga trumpinnarna till ben gjorde att storleken inte spelade någon roll. Han åkte hela tiden och han åkte ifrån backarna. A very, very rich mans Tim Söderlund.
NHL-meriterna kommer vi att lämna därhän, då de inte är AIK-relaterade, annat än att det är tack vare Skellefteå AIK som Viktor och många andra blivit dollarmiljonärer. Vi kan dock nämna att han just nu är på väg att göra sin bästa säsong, efter att han trejdats till Los Angeles Kings. 29 år blir han idag och borde ha några fina år kvar.
Den svartgula framtiden då? Den tror vi är obefintlig. Arvidsson anser sig nog vara för stor för oss och kommer helt säkert att bli kvar i USA så länge som han kan. Generellt tror jag att vi drar för stora växlar på vad spelare säger i ren eufori när de är i tjugoårsåldern.
”Jag älskar den här klubben” och ”Vi respekterar spelet” är ord som menades just då, men snart tio år senare har det hunnit rinna mycket vatten under broarna och vi gissar att Viktor inte har en tanke på att återvända hit. Kickarna och arenorna är andra nu och vi får acceptera att livet förändras.
Men de minnena vi har är helt fantastiska. Att se en Viktor Arvidsson skrinna ifrån hela Elitserien eller skjuta kvitteringsmålet mot Linköping i slutet av andra semifinalen mot Linköping 2014, är minnen som fortfarande ger oss gåshud. Och det är ju fint så.
Kommentarer
Skicka en kommentar