Det har slängts en del skit på Jesper, från bloggens sida. Negativt kroppsspråk, tveksam inställning när det tar emot, bristande glädje (både när han gjort mål och till livet självt) och allmänt svagt psyke. Men är det verkligen bara Jespers eget fel?
Han kom till oss i en tid av förändring. Det trygga var på väg att rämna. Lasse Johansson lämnade över stafettpinnen till Mikael Lindgren. Spelare som vi lutat oss mot under många år flyttade härifrån. Markus Svensson, Erik Forssell och Martin Lundberg är några.
Det skulle byggas upp något nytt och Rom byggdes inte på en dag. Dessutom var ledaren för bygget också ny och osäker. In kom, förhoppningsvis, blivande stomspelare som Emil Pettersson, Henrik Hetta och Jesper Olofsson. Helt okej spelare, men de blev vilse i det nya AIK.
Vi hade ett väldigt mycket sämre lag än vi hade haft de senaste 7-8 åren. Svagare ledning och dessutom en helt ny tränare som (likt Jesper) inte riktigt var beredd på den kravbilden som finns i AIK. Men vår tes är att det inte nödvändigtvis hade behövt bli så. Tajming är ju viktigt, och Olofsson kom hit vid helt fel läge.
Både i sin egen karriär, men också utifrån hur Skellefteå AIK såg ut just då. Vi hade behövt lite mer färdiga spelare i en tilltänkt offensiv enhet. Lek med tanken att Jesper Olofsson kommit hit till den här säsongen. Kanske istället för Jayce Hawryluk.
Lite mer etablerad än 16/17, men med samma skridskoåkning och offensivt spelsinne. Målet vet han ju som bekant var det är beläget. Jag spår att vi skulle ha gillat och hyllat honom. Oftast i alla fall… Han hade anslutit till ett piano som gränsar till att vara självspelande och med en dirigent (Erik Forssell) i världsklass.
Jag tror att han hade utfört ett fullgott arbete och gjort ett antal viktiga mål. Fast om man tänker på det, så är det just precis det som är problemet. Olofsson behöver en krattad manege och flertalet andra runt om honom som kan knyta näven, när det går emot.
Efter Jeppes tid i AIK har han ju faktiskt blomstrat. Landslagsspelare och på vippen att tas ut till OS-truppen. Lika nära som Pär Lindholm och Oscar Lindberg, vilket säger mer om Garpenlöv än om Jesper Olofsson. Utan att kolla statistiken så tror vi att Jesper har gjort flest mål av Europa-svenskarna den här säsongen.
I Färjestad gick det också bättre än i Skellefteå. De hade ett spelsystem som inte krävde lika mycket av Jespers fysik, utan han fick den fria, offensiva rollen som han nog måste ha för att lyckas väl. Sådant fanns/finns det inte plats för i AIK. Men ett gott minne har vi minsann från hans två år här.
Han följde nämligen inte mönstret, vad gäller vilken bostad han valde. De allra flesta som kommer hit låter AIK styra upp en bostad, men inte Jesper. Han köpte sig en kåk i Ursviken. Den informationen säger oss att han nog hade tänkt stanna länge och bli den där stomspelaren som vi hoppades på.
Nu blev det inte så. Huset las ut till försäljning och Jesper drog vidare. Men vi glömmer honom aldrig. Vi glömmer ingen. Ikväll blir det 30-årsskiva. Ty det är så gammal han har blivit. Vi tippar på catering och städfirma som kommer och stökar till imorgon.
Kommentarer
Skicka en kommentar