I augusti är oftast humöret på topp. Det känns ofta som att AIK har fått ihop en stark trupp och förhoppningarna blir sällan lägre efter första isträningen. Men vill man ha ordentliga svar på hur nyförvärven står sig, måste man besöka fler isträningar än den första.
Så under en varm sommardag, under andra veckan i augusti 2017, begav sig bloggen till C-hallen för att bevittna ett ispass. I en minuskyla som endast finns i det arktiska klimatet var vi mest nyfikna på den förändrade backsidan. Vår bäste back Sebastian Aho hade åkt över Atlanten och Niclas Burström till Ryssland.
På inkontot fanns Jonathan Pudas (som vi redan kände och som kom att bli en superstjärna) och han som vi var mest intresserad av, kanadensaren Morgan Ellis. Välscoutad på så vis att det gick att läsa sig till, på Eliteprospects, att han hade NHL-meriter och rätt okej siffror från hans senaste AHL-säsonger.
Men det som kanske vägde allra tyngst var Bud Holloways bild av Ellis. De hade gjort en säsong tillsammans i Montreals farmarlag St John’s Icecaps och Morgan Ellis hade producerat bra under det året. I efterhand kan vi misstänka att Bud tycker att det är minst lika mycket värt att ha en lagpolare som drar iväg ett skönt garv eller lägger på en schysst countryplatta.
För om vi summerar Morgans svartgula gärningar så blev det inget annat än ett fiasko. Han var inte redo för den stora rinken och hade en okej skridskoåkning, men inte mer. Invärvad som ledande back och med tilltänkt speltid i powerplay. Men förväntningarna motsvarandes inte och det näst bästa som hände var att vi lyckades skicka honom till Färjestad.
Det allra bästa var att Ellis, i kvartsfinalen mot just FBK, drog på sig ett ruskigt dumt matchstraff efter en våldsam tackling på Johan Alm. Vi vann matchen på grund av det tilltaget och Ellis hamnade i skamvrån. Annars gick det rätt bra i Färjestad.
På 9 matcher där gjorde han lika många poäng (5) som under 39 matcher hos oss. Förvisso lika många poäng som både Jimmie Ericsson och Pontus Petterström den säsongen, så han behövde åtminstone inte skämmas för vilka grannar han hade i interna poängligan.
Det känns helt orimligt att Morgan Ellis endast fyller 30 år idag. Redan när han var här hade han en viss veteranpondus, delvis tack vare sitt oerhört täta skägg, men också för att han kom hit och kändes rutinerad och redo för att kliva in och leda laget.
Så kändes det också den där varma sommardagen i augusti, men det är ju inte första gången som man förblindad av sin nyförälskelse går på en nit vad gäller en spelares kapacitet och kvaliteter. Ellis karriär har rullat på i KHL och i Tyskland och fortfarande har några fina, ekonomiska år framför sig. Och visst unnar vi honom det. Han försökte ju trots allt ta sig in i våra hjärtan.
Kommentarer
Skicka en kommentar