Att det var bättre för har vi konstaterat många gånger. Så pass många gånger att vi nog kan kalla det en sanning. När Ivo Jan kom till oss var internet relativt nytt och fräscht och ryktena flödade på många olika sidor, inte minst på taif.nu. Nuförtiden existerar inte silly season på samma sätt för oss ryktessurfare.
Agenter sprider rykten om sina spelare och Malmös främste supporter Mr Madhawk har som yrke att ringa runt och gräva fram rykten och sanningar. Då var det roligare förr när otroligt svaga indicier på ett random forum kunde innebära en total sanning i våra egna huvuden.
Men Ivo Jan flög under radarn. Åtminstone säger mitt minne att han plötsligt bara var klar för AIK. Några dagar innan transferfönstret stängde fylldes truppen på med både honom och hemvändaren Johan Ramstedt. En ny spelare är alltid spännande och hypen före debuten är stor.
Nyköping borta. Swehockey-ångest, men också ett litet, positivt pirr i magen. Och visst blev det som vi hade hoppats. Ivo Jan slog till direkt, i sin första match med ett mål. Den succén följde han sedan upp med ett mål i hemmadebuten också, och man började direkt spekulera om det här var året som vi skulle gå upp.
Att komma från Slovenien innebär att man befinner sig på hockeyns bakgård, men det kan i sin tur betyda att man ganska enkelt kan samla på sig titlar och meriter. Jag törs nog påstå att ingen spelare vi någonsin har haft i laget har haft samma mängd meriter.
Eller vad sägs om att ha spelat i åtta olika länder, vunnit åtta mästerskap (sju i Slovenien och ett i Österrike), VM-spel på alla nivåer från A-VM till D, OS blev det aldrig trots mål i alla kvalspel. Och sist men inte minst, 12 poäng på 14 matcher för Skellefteå AIK.
Jan är naturligtvis en rejäl parentes i AIK:s historia, men han symboliserar till viss del något betydligt större. Det nya, öppna Europa. Under många år kom nyförvärven nästan uteslutande från de lokala småklubbarna. Några spelare hämtades in från norrländska konkurrenter. Primärt Kiruna.
Så småningom vidgades sökfältet till hela Sverige, delvis på grund av att Elitserien spände över hela riket. På 80- och 90-talet kom spetsspelare från klassiska hockeyländer som USA, Kanada, Ryssland och Finland. Mer utanför ramarna än så skulle det dröja innan vi gick.
Och när vi gick dit var just Ivo Jan först ut. En kombination av internets intåg, kommunismens fall och Bosman-domen gjorde att vi nu var världsmedborgare. För efter Jan har vi värvat hit greker, vitryssar, estländare och fransmän. Man skulle alltså kunna påstå att han öppnade porten mot världen för oss.
47 år idag och rimligtvis firas födelsedagen med pappa som också heter Ivo och eventuellt farbror Bogo, båda två före detta hockeyspelare och landslagsmän. Nämnde vi att Ivo Jan är rightare?
Kommentarer
Skicka en kommentar