Man tänker kanske, felaktigt, att för att bli en riktigt bra tränare så ska man som spelare ha besuttit taktiska och spelförståelse-ingredienser ungefär som fotbollens Pep Guardiola eller hockeyns Tommy Samuelsson. Inte köttare som Rino Gattuso eller Petter Granberg.
Ännu mer felaktigt är nog att tänka att den typen (Gattuso och Granberg) har bristande spelförståelse eftersom de är mer fysiska i sin läggning och kanske inte briljerar med fina passningar eller ”vackert spel”. Till den kategorin hör definitivt dagens 32-åring Martin Sandgren.
För som spelare la han knappast fingrarna emellan. Hårda tacklingar, trashtalk och allmänt fula grejer präglade Sandgrens spel och termer som neandertalare och råskinn hördes inte sällan från motståndare, publik och eventuellt till och med domare.
Hans frejdiga spel tog honom ända upp i Elitserien, där han nitton år gammal fick chansen i fem matcher i Skellefteå AIK. Sandgren som ursprungligen kommer från Kiruna och således inte var rädd för att flytta långt, valde först Sundsvall och senare Karlskoga då han inte tog plats i vårt a-lag.
De flesta juniorerna som inte platsar följs sedan sporadiskt. Det är kul om de gör mål eller poäng, men kärleken falnar ganska snabbt. I Martin Sandgrens fall blev det inte riktigt så. In på Swehockey efter matcherna och kolla hur det hade gått. Inte i matchen eller om han hade gjort mål. Nej, det intressanta var utvisningskolumnen.
Och man blev sällan besviken. 85, 103, 89, 96. Ingen lottorad, men däremot Sandgrens utvisningsminuter under sina fyra säsonger i Hockeyallsvenskan. Detta kombinerat med sammanlagt 22 poäng under samma tid, så förstår ni vilken spelare Martin Sandgren var.
Men kan en sådan kille bli tränare? Niklas Wikegård har ju gjort det till sin grej att hans lag ska dumpa, checka, tävla. Att tänka är överskattat. Det viktiga är brinnet. En förutfattad mening kring Sandgrens tränargärning skulle ju kunna vara sådan.
Så blev det inte. Under de senaste sex säsongerna har Martin tränat Skellefteås juniorer. Fem år i J18 och nuvarande säsong som coach i J20. Och AIK är ju inte kända för att få fram grisar och svin från ungdomsverksamheten. Det kan nog inte ens våra värsta fiender anse.
Tvärtom så har det lyfts upp spelande spelare, redo för att ta nästa kliv. Och det klivet har inte varit särskilt stort. Så sent som för några månader sedan förundrades man i CMore-studion hur redo Måns Forsfjäll var för spel i SHL. En av många som tränats av Martin Sandgren.
Sandgrens styrka som ishockeyspelare var fysiken och det hårda arbetet. Som tränare bidrar han på annat sätt och bidrar till att utveckla nästa generation AIK:are. Det här är en väldigt viktig bit. Att få fram tränare ur de egna leden. Tänk om fler människor vore som Martin Sandgren. Världen skulle vara bättre då.
Orden" väldigt viktig bit" räcker inte riktigt : " en helt ,odiskutabelt, helt avgörande bit" skulle jag vilja dra till med. AIK ' s ungdomssatsning är en av hörnstenarna i föreningen och bygden, smörat med spetsförvärv.
SvaraRadera