2 april: Martin Johansson

Nu gnuggar kanske eventuella Björklöven-läsare händerna. Kingen ska hyllas! Han som förvisso svek Löven och valde Skellefteå AIK 2004, trots att lagen var i samma serie och att de gröngula är hans moderklubb. I och för sig en god anledning att skriva en hyllningstext, men nu blir det inte så.

För den Martin Johansson delar födelsedag med Joni Ortio, och det valet är enkelt. Istället ska vi idag fokusera på den riktige Martin Johansson. SM-guldvinnare. Lagkapten. Sexton säsonger för sina drömmars klubb. Att stapla superlativ har sällan varit enklare.

Sexton säsonger! Debut i a-laget som artonåring med bland annat blivande guldtränaren Anders Rönnblom och Hans Westberg (född innan andra världskriget bröt ut) i samma backuppsättning. På den tiden spelade man endast på två backpar och var bara fem backar i hela truppen.

Därefter följde en berg och dalbana utan dess like med spel i Division ett och Division två vartannat år i hela åtta säsonger. Livet som supporter måste ha varit oerhört ångestladdat. Ut ur serien vid fyra tillfällen på åtta år. Alternativt att det bara mottogs med en axelryckning, då man ändå visste att nästa år går vi upp igen. Nästa år, då jävlar-t-shirten plockades fram vartannat år.

Men AIK lyckades tajma de här upp och nedgångarna helt perfekt. För när Division ett-serierna blev Elitserien var vi där och lyckades ta en plats i högsta serien. Då var Martin Johansson 26 år gammal och en viktig kugge i stadens stolthet. Och ännu bättre skulle det bli.

Johansson inledde den nya Elitserie-eran med att göra sitt livs säsong, poängmässigt. (Vi bortser från 21 poäng på 18 matcher under en vända i Division två). 6+10 från sin backplats och Skellefteå etablerade sig som ett topplag direkt. Tittar man på truppen var den ganska intakt år efter år, vilket är ännu ett bevis på hur viktigt det är med kontinuitet.

Egentligen började karriären på uterinken i Åbyn, men den tog fart ordentligt när han flyttade till Lövånger och kom med i TV-pucken 1964/65. En helt otänkbar uttagning idag, då man helst ska flytta till AIK eller motsvarande så tidigt som möjligt. Något som förmodligen inte alltid är sunt.

Men Martins hockeyliv fortsatte i positiv anda. 1967 bärgade AIK JSM-guldet och nu var nästa målsättning att plocka hem guldet för seniorer. Tio år efter juniorguldet inleddes säsongen 1977/78. AIK hade tränat stenhårt och hade ett lag bestående av lirare och brunkare.

Johansson får nog ingå i den senare kategorin, då han alltid satte defensiven först och inte gärna la fingrarna emellan. Och visst blev det guld. Martin Johansson stod för ett mål och sju poäng under guldåret och dessutom ett mål i slutspelet. Enorm känsla att vinna tillsammans med ett gäng som länge krigat ihop.

Hardy Nilsson lämnade oss och när det blev dags att utse en ny lagkapten var nog valet ganska givet. Någon som varit med länge och kunde föreningen utan och innan. Martin Johansson. Det blev två säsonger som kapten och totalt ytterligare fem svartgula år. 

1983 var en av de längsta AIK-karriärerna över och än idag är det väldigt, väldigt få som spelat längre för oss. Martin blir idag 73 år gammal och är för alltid inskriven i våra historieböcker för sina gärningar. Han var kanske inte den flashigaste spelaren, men vad spelar det för roll? Sexton säsonger!