Det är inte alls givet, men vi tror, att även Finland har en lista över de snyggaste eller sexigaste männen i landet. Om listan finns har garanterat Matti Nykänen vid minst ett tillfälle placerat sig väldigt, väldigt högt uppe. Det behöver inte bara handla om rent och skärt utseende, utan även framgångar och makt är attraktivt.
De senaste 7-8 åren tar vi för givet att Joni Ortio har prenumererat på en topplacering. Detta trots att, eller kanske just eftersom, han inte har ett typiskt finskt utseende. En bra bit längre ner på listan hittar vi desto mer av den varan. Både Toni Kallela och Tuomas Kiiskinen borde kunna ligga runt plats 90.
Men det är inte därför vi är här. Vi ska prata om en av de bästa, om inte DEN bästa, målvakten som vi någonsin haft. Laget vi hade när han anlände bars av Jocke Lindström som vann interna poängligan med 23! poäng och Sebastian Aho som gjorde 30 poäng från sin backplats.
Ett ganska tunt lag med en mycket tunn målvaktssida. Gustaf Lindvall var ett oskrivet kort och Erik Hanses var ett skrivet kort, med både oläslig handstil och en hel del stavfel. Det var uppenbart för alla att vi måste stärka upp den viktigaste positionen och Micke Lindgren briljerade med ett riktigt klassförvärv.
Finland har ju omtalat duktiga målvakter, så det kändes bra på förhand. Nu hade man glatt sig åt vilket nyförvärv som helst, med tanke på hur svajigt det kändes i målet. Desto trevligare då att vi fick in seriens bästa målvakt precis när det behövdes som bäst.
Att både vara stabil och kunna göra matchavgörande räddningar är inte alla målvakter förunnat, men Ortio hade allt. Reflexer, sideledsförflyttningar, plockhandske och ett väl utvecklat spelsinne. Det var en målvakt som vi kunde lita på och det är väl det bästa betyget som man kan få.
2.20 och 2.40 är inga Joacim Eriksson-siffror när det kommer till GAA, men klassen på Skellefteå AIK var lägre under Ortios tid och om det gick att räkna vunna matcher tack vare målvakten skulle han garanterat ha legat i topp. En matchvinnarmålvakt som faktiskt ville stanna en säsong till.
Det var oväntat när han relativt tidigt under sitt första år valde att förlänga sitt kontrakt med oss. Det kändes inte som att vi var förtjänta av det, men givetvis var det ruskigt skönt. Andra året ledde till SM-final och utan Joni Ortio hade det aldrig hänt.
Flytten till KHL förstod vi. Vi hade ju levt på lånad tid. Sedan dess har det ryktats och fantiserats om en återkomst. Inte minst när Lindvall sas vara redo att flytta österut. Nu blev det inte så och vi har sett Ortio för sista gången i den svartgula tröjan. 31 år innebär att han har minst 5-6 goda år kvar och vi hoppas att dessa blir i Finland eller Schweiz.
Kommentarer
Skicka en kommentar