12 april: Oskar Nilsson

Oskar Nilssons metamorfos som ishockeyspelare och människa är minst sagt remarkabel. Vi syftar egentligen inte på kvaliteter på isen, utan mer på ett sundare och mer vägvinnande mindset. För som bekant är han ju uppvuxen i Luleå och spelar nu i Skellefteå AIK.

För femton år sedan förmodar vi att Nilsson gick genom högstadie och gymnasiekorridorerna med en rinnande lössnus och ett hånflin mot klasskamrater som han och hans hockeyspelande polare inte tyckte om. Dryga kommentarer mot lärare och en allmänt pissig attityd.

Det bör kanske sägas att vi nu generaliserar grovt och kanske inte nödvändigtvis beskriver Nilsson, utan mer den typiske hockeyspelaren i Luleå. På isen gällde vi mot världen och sarg ut. Det gällde garanterat även Oskar. Vi är ju alla bekanta med videon där han beskriver sitt hat mot Skellefteå.

Den videon är oerhört lätt att både förlåta och skratta åt, då han fått med sig ilskan, och det som nog egentligen är rädsla, med modersmjölken. Om det var ett driv mot något annat, något bättre, som gjorde att han till slut tog sitt pick och pack och drog till Norge och sedan Oskarshamn. 

Eller var det kanske bara så att han inte fick plats i Luleå i deras satsning mot guldet (BSTL). Vi hoppas att det var ett aktivt val, även om vi misstänker motsatsen. Tio år efter sortin från Coop Arena gled Nilsson in i Skellefteå Kraft Arena och det måste ha funnits en viss osäkerhet.

Hur agerar man i en vinnarkultur? Spela sig ur egen zon? Så här två år senare får man ju säga att Oskar har gjort det bra. Snusen rinner fortfarande. Han är en skön snubbe att ha i laget. Han är nästan kreativ in absurdum i egen zon, men så är spelidén och den är till för att följas. 

Första säsongen var en megasuccé med 28 poäng, varav fyra mål på styrning. Lika många styrningsmål som ALLA andra backar i hela SHL. På fyra år! Men det var inte bara poängskörden som imponerade. Tillsammans med Adam Wilsby bildade han ett av seriens absolut bästa backpar.

År två har gått tyngre. 21 oktober kvitterade han sent mot Rögle och i samma veva offentliggjordes att han förlängt kontraktet med AIK med ytterligare tre år. Stort jubel på läktaren och precis då tappade Nilsson mycket av det som varit självklart i hans spel. 

Tålamod är dock nyckeln till allt och det är ju inte utan att man blir less på kommentarer om att vi borde riva kontraktet med honom. Nilsson själv är nog sin största kritiker och jobbar hårt för att komma tillbaka dit han var i fjol. Han har som bekant lyckats med större förändringar än så.