När Markku Tähtinen flyttade till Skellefteå 2006 hade han endast representerat två klubbar. Moderklubben Ässät där han spelat merparten av karriären samt Lukko, som låg lite högre upp i hierarkin. Måhända att Tähtinen försökte sig på något av en klassresa.
Den resan fullbordades i så fall i och med flytten över Bottenviken. För inget är ju finare och bättre än Skellefteå AIK. Men det är när man tittar på tiden efter AIK som hans Eliteprospects-sida som det blir intressant. För under de kommande tio åren spelade Markku för inte mindre än tolv olika klubbar i åtta olika länder.
Från att ha varit nästan den trognaste spelaren i världen bjöd han nu ut sig till kreti och pleti under namnet ”The Finnish Gigolo”. Markku Tähtinen gick från att ha varit lite trist och tråkig till att vara öppen för vad som helst. Wales, Danmark, Italien och Kazakhstan.
Var det det öppna och välkomnande folket i Skellefteå som gjorde att Tähtinen vågade bli en man av världen? Knappast, men roligt för honom att ha fått se och uppleva olika länder och kulturer. Här gick det inte så bra. Invärvad som en toppcenter, men spel nästan uteslutande i fjärdekedjan.
Peo Larsson erkände motvilligt att vi var nederst på listan när storfräsarna valde klubb. Först skulle jättar som Färjestad, HV71 och Linköping göra klart med sina toppkedjor. Sen fick vi ta det som blev över. ”Men marknaden börjar öppna upp sig och det finns många fina namn där ute.”
Ett par månader senare satt Tähtinen och den tilltänkte radarpartnern Antti Virtanen och rökte på en uteservering i stan. Ett oväntat beteende som knappast Pontus Petterström och Johan Ramstedt bjudit på. Kanske försvarade man det med att det var bra att de var så pass avslappnade att de inte brydde sig om att fansen såg deras lungor fyllas av nikotin.
Våra egna nerver var som bekant överallt och ingenstans. Från att hela tiden haft målet att ta sig upp, skulle vi nu försvara någonting. Platsen i Elitserien. Hur skulle man handskas med det här? Och var förstakedjan med Virtanen, King och Tähtinen tillräckligt bra?
Under träningsmatcherna fick vi svaret. Värvningarna av de två finländska knattarna var en ren katastrof. Nu slutade ju allting väl och AIK redde ut stormen. Tähtinen stod för 3+9 på 52 matcher och hade en assist i Kvalserien. Att förlänga kontraktet var aldrig aktuellt, men han hade kämpat på och bidragit så gott som han kunde.
Men minnet är desto trevligare. Hela historien med två, till och med på pappret, svaga värvningar. Ett nötande i fjärdekedjan med Welser, Kristoffersson eller Larsson. Och ett gott slut. Oberörda lämnade han oss inte, så då känns det rimligt att återgälda det med ett grattis på 44-årsdagen.
Kommentarer
Skicka en kommentar