8 mars: Ulf Hägglund

- Lampan i badrummet fungerar inte, frugan!

- Men, Ulf. Är du säker på att glödlampan är helt inne?

Vi tänker att så här måste Ulf Hägglunds liv vara, ända sedan den där pucken som dömdes bort mot Mora 1997. Tänk att gå runt och vara osäker hela tiden. Lämnade jag in deklarationen? Har kycklingen varit inne i ugnen tillräckligt länge? Stoppade jag ens in den? Och… nja, dit går vi inte ens.

Men 1998, ganska precis nio månader efter det bortdömda målet, föddes sonen Linus Lindström, och här kan man dra valfritt skämt under rubriken ”inne”. Vi är dock bättre än så, och konstaterar att Ulf Hägglunds AIK-tid till mångt och mycket kretsar kring Mora-matchen.

I slutändan hade det nog knappast spelat någon roll om det hade dömts mål. Vi hade inte gått upp och konkurshotet hade kommit ändå. Innan vi lämnar det där målet, så vill vi berätta att bloggen var på plats på matchen mot Mora, sittandes högst uppe på ståplats och det var inget snack om att det var mål.

Ulf Hägglund gjorde naturligtvis mer än så. Han verkade under en tid då det inte alls var omöjligt att flytta från CRIF till Skellefteå AIK. I själva verket hade han tillfrågats mer än en gång och sågs som ett fint nyförvärv när han äntligen skrev på. Det är sannerligen andra tider nu. Så mycket skulle man inte gå igång på ett tvåårskontrakt på Simon Holmqvist.

Uffes två säsonger i AIK blev lyckade. 48 poäng på två säsonger är good stuff och han placerade sig på tredje och fjärde plats i den interna poängligan. Det fanns garanterat möjlighet för Hägglund att förlänga, men med en liten på gång och ett civilt jobb valde han att flytta ”hem” till CRIF.

Sammanlagt blev det tio starka säsonger i Kopparhallen, under en tid då det fanns stora profiler i CRIF. Ulf var en av hjärnorna bakom segern mot Rob Barnes offensiva AIK-uppställning och representerar en svunnen era då vuxna män spelade hockey. Inte som nu, då endast ungdomar (och enstaka åldringar) håller igång i de lägre divisionerna.

En avstickare till Karlskrona blev det. Under två säsonger spelade han där tillsammans med brorsan? Per Hägglund. Oklart om de två var sugna på en örlogskarriär eller om det bara var ett roligt äventyr. Hem kom de i alla fall och drygt sex år senare satte Hägglund pucken bakom Moras Henrik Smångs. Till ingen nytta. Grattis på bemärkelsedagen, Ulf. Pucken var inne. 

PS. Infon på Eliteprospects visade sig vara felaktig. Ulf fyller år 28:e mars, men vi låter dagens hyllning stå fast. DS.