Det blev en del juniorhockey på 00-talet och det var vääldigt många spelare där man tänkte att här finns definitivt potential att ta en a-lagsplats. Fredrik Edlund, Micke Pettersson och John Marklund var några av dessa blivande stjärnor som inte riktigt nådde ända fram.
Tyvärr finns det ju ingen lista alls på 80-talister som faktiskt tog sig någonvart. Johan Backlund, Fredrik Lindgren och Tomas Larsson är väl de främsta (som kommit upp genom juniorlaget). Och på den listan känner vi att ett namn saknas. Dagens födelsedagsbarn Nisse Bergström.
Han kom egentligen från ingenstans (Östersund via Vallentuna) och dominerade direkt. Relativt överlägsen i den interna poängligan och bortsett från att poängen trillade in i strid ström, så visade han upp ett både moget och fartfyllt spel, och vi gjorde bedömningen att här har vi äntligen någon som är redo för seniorspel.
Chansen fick han, i sex matcher i Hockeyallsvenskan. Något större avtryck satte han inte, noll i exakt alla kolumner. Utlånad till Clemensnäs där han stod för 1,5 poäng/match. Vi tänkte att nu har han fått se och lära. Klart att AIK skulle erbjuda ett kontrakt.
Ett vagt minne har vi också att det blev så, men det kan lika gärna vara något som vi drömt. Istället flyttades Mikael Brancalion upp och AIK satsade också på unge Alexander Sundqvist. Ärligt talat förstod vi ingenting. Vad hände med Nils Bergström?
Ser man till hans karriärval under åren som följde kanske det var så enkelt att han inte var beredd att satsa. Brunflo/Östersund, Kristianstad och italienska andraligan känns mer som småsköna platser att spela på, jämfört med att bidra i kampen för ett Elitserieavancemang.
230 poäng på fyra säsonger ser ju bra ut, men vi kan ju inte låta bli att undra om han inte ångrar sig. För åren 2010-15 representerade han i tur och ordning Rögle, Timrå och Malmö i Hockeyallsvenskan och hann under de åren klämma in en säsong i Elitserien, där han lyckades göra två mål.
Tänk er riktigt rejäl träning i Skellefteå AIK:s regi istället för att hänga med barndomspolarna på någon av Östersunds alla pizzerior eller att offpist-åka i italienska alperna. Det går inte att stryka att Bergström hade kunnat bli en habil Elitseriespelare och att den här texten hade fått handla om fakta istället för fantasier.
Fast alla resonemang går ju att vända på och tar man på sig lite mindre resultatinriktade glasögon så är det ju ganska nice att hänga med polarna, åka slalom och sen när man känner för det växla upp och spela hockey på högsta nivån. Lägg till att Nils avslutade med tre säsonger som lagkapten i sin moderklubb, så är han nog ganska tillfreds med hur livet blev.
Idag bor han i en villa i Östersund, är lyckligt? gift och tänker nog inte överdrivet mycket på sin hockeykarriär. Hans andranamn är både Tom och Gordon, vilket vi anser vara fin information. Det och att han kunde ha blivit något, får bli det som vi tar med oss.
”But so could anyone”, för er som kan er Fairytale of New York.
Kommentarer
Skicka en kommentar