30 mars: Thomas Andersson

Gunde Svan, Eric Cantona och Thomas Andersson. För ett par veckor sedan Nils van der Poel. Ett härligt gäng som säkert skulle ha en hel del att snacka om. Men du kanske undrar vad de har gemensamt? Svaret är att de avslutade karriären på den absoluta toppen.

Svan la skidorna på hyllan efter VM i Val di Fiemme 1991, där han skrapade ihop ett guld och tre silver. Cantona ledde Manchester United till ännu en ligatitel, efter att ha varit avstängd för sin befogade karatespark på en Crystal Palace-supporter. Van der Poel har ni koll på.

Men Andersson. Var kommer han in i bilden? Ja, har man spelat tio säsonger i Skellefteå AIK och kröner en lång karriär med att vinna SM-guld är det nog knappast någon som anser att Thomas Andersson inte platsar i ovanstående skara. Tänk dig att sista gången som du som aktiv beträder en is så har du en lappmössa på huvudet och pokalen i näven.

I och för sig är det scenariot en sanning med modifikation. Andersson spelade nämligen inte alls i finalserien, utan fick sitta på läktaren och krevera av ångest. Men egentligen spelar det ju ingen roll. Tio säsonger i Skellefteå AIK och avsluta med guld.

Karriären var motsatsen till brokig med bara spel i AIK och ett väldigt, väldigt jämnt poängsnitt, säsong efter säsong. Eller vad sägs om siffrorna 0,6, 0,4, 0,7, 0,5, 0,6, 0,7/poäng match under de säsongerna som har ett rejält statistikunderlag på Eliteprospects.

Men då är det faktiskt en säsong som vi utelämnat helt. Nämligen den allra sista. Guldsäsongen. Säsongen som krönte Thomas Andersson tämligen långa AIK-karriär. 1977/78 gjorde han faktiskt inte en enda poäng på 13 spelade matcher. 

Det bryr vi oss dock inte ett dyft om. Har man gjort tio svartgula säsonger och råkar ha en lite längre svacka under den sista, då laget ändå vinner SM-guld är man för alltid en hjälte. Den här typen av spelare (lojala och hängivna) bidrar garanterat med mer, på träningar och i omklädningsrummet, än vad vi vanliga, dödliga kan ana.

Mikael Bohman har sjungit ”Vi är tillbaka” på Möjligheternas torg. Stefan Warg har ett SM-guld. De spelade inte just någonting under sin tid här. Thomas Andersson gav sitt allt för Skellefteå AIK och det minsta vi kan göra är att hedra honom just den här dagen. Det går ju inte att skriva en vackrare historia än hans.