Värvningen av Patrik Zackrisson är kanske en av våra tre största värvningar genom tiderna. Inte på så vis att han kan konkurrera med Johan Åkerman, Magnus Wernblom eller Oscar Möller, utan vi tänker snarare som stort namn i rätt ålder betraktat.
27 år gammal, landslagsman, två KHL-säsonger bakom sig och både poängproduktion och ledaregenskaper på allra högsta nivån. En fantastisk värvning. Den säger också en del kring hur stora hål som fanns att fylla i lönebudgeten efter den massiva spelarflykten 2014.
Vi har tidigare skrivit om vikten av att ha en förstacenter och ingen under modern tid (sedan uppgången 2006) har varit en tydligare sådan än Zackrisson. Skicklig i både offensiv och defensiv zon. Duktig tekare. En center som bar hela sin formation på sina axlar.
Nämnde vi att han rightare?
Men han var aldrig en av oss. Visst, han gjorde två riktigt fina säsonger och gav allt han hade, men redan i den första intervjun stod det tämligen klart att Zacke skulle använda sin tid i Skellefteå AIK för att förbättra sina aktier för att få ett superkontrakt utomlands.
Och det är inget fel med det. Han är varken den första eller sista som resonerat så. Det var bara sättet som Zackrisson sa det på. Ett äktenskap utan kärlek slutar sällan väl. Jämför det med exempelvis Adam Mascherin, som rimligtvis också vill spela i så bra liga som möjligt och tjäna så mycket pengar som möjligt. Men han utstrålade en glädje över att vara här, från dag ett.
Patrik Zackrisson utstrålade att han var ett superproffs med välkammad frisyr och ett stomatolleende. I samma veva levererade han ett fläckfritt centerspel och öste in poäng. Säsong två gjorde han 48 poäng i grundserien. Något som bara har överträffats av Joakim Lindström (två gånger) och nu Jonathan Johnson sedan dess.
Fin kemi med Mattias Ritola och Janne Pesonen (även Andrew Calof) och hans nya schweizerfranc-kontrakt fick en signatur. Inte ens under hans bästa juniorsäsonger hade han producerat så mycket poäng, så man kan kanske sammanfatta Patriks tid här med att han fick ut maximalt av sina två år i AIK och vi fick en bra förstacenter som ledde oss till två finaler.
Win-win alltså, men det bestående känslan är ändå en smula fadd. Rykten om att han var en knepig karaktär att ha i laget och lite Henrik ”jag är för bra för er” Karlsson-vibbar, även om vi tror att det där med knepig karaktär förmodligen handlar om att han, likt Zlatan, vill vinna och på så vis har svårt att tygla känslor och humör vid motgångar.
35 år idag, Zacke! Du har ett par goda år kvar och även om texten har genomsyrats av lite negativa tankar så är vårt minne av dig gott. Du gav allt för oss och var kanske bara en puck out från Kirill Kabanov från ett SM-guld. Ha det så bra och fortsätt vara arg ute på isen. Det är rätt charmigt.
Kommentarer
Skicka en kommentar