Det är lite märkligt, men ofta (inte alltid) när vi skriver om spelare som härstammar från landskapet norr om Västerbotten så hittar vi gamla artiklar som präglas av att de är arga, bittra och kränkta. Robert Nordberg är inget undantag. Tvärtom.
Så innan vi ägnar oss åt AIK:aren Robert Nordberg, kommer här en kort sammanfattning av norrbottningen Robert Nordberg. I februari 2003 knätacklade han Sundsvalls Mikael Romö och berättade efteråt att det var med flit som han skadade honom. ”Han åkte runt och hånade mig. Jag ångrar ingenting.”
Han har också hoppat av jobbet som tränare i Boden, eftersom han ansåg sig mobbad av en av de större sponsorerna. Ett axplock av incidenter som den lille, arge bodensaren varit inblandad i. Men det finns ljusa stunder också. Vi länkar nedan till en intervju med den tjugo år gamla Nordberg, som berättar om sina sysslor på föräldrarnas gård. Hans mamma berättar att han älskar kalvdans och Robert själv spår att han kommer att skaffa 3-4 skitungar i framtiden.
http://viita.se/publicerat/sport/grabben-som-blivit-stor/
Han växte alltså (jag räknar med att alla läsare har klickat på länken) i Buddbyn. Vi är osäkra på om Bud Holloway har besökt orten, men vi tror det. Bud gillar som bekant lite lantlig inavelsmiljö. Nordberg mjölkade, mockade och hjälpte sin pappa när kalvarna föddes.
Men när det var dags för gymnasiet gick faktiskt flytten till storstan och metropolen Skellefteå. Tvåårig social linje (betygen fick läsas upp senare) och hopp om att ta en plats i a-laget. SHC storsatsade på den tiden och valde att skriva kontrakt med Kari Jalonen istället.
Då gick flytten tillbaka till Boden där han tog stora kliv och precis samtidigt som Skellefteå åkte ur Elitserien, flyttade han till Luleå. Efter det skulle det dröja innan våra vägar korsades. Medan Robert Nordberg firade triumfer med SM-guld, landslagsspel och flytt till Nordamerika, så pekade vår kurva åt andra hållet.
Men det vände. Både för oss och för honom, och till slut möttes kurvorna. AIK var på kraftig frammarsch och Nordberg, som var inne på landningsbanan, behövde en ny utmaning. Inför transferstoppet 2004 berättade Peo Larsson att Nobbe var klar. Precis den rutinen som behövdes.
Efter en strulig säsong med spel i både Boden, Cortina (Italien) och Djurgården, så kom han till oss. Klubban var så kort att den gick som handbagage och till en början kändes han som en injektion. Listig, lurig och inga nerver när det började dra ihop sig.
Den där sista matchen i Leksand kamperade han ihop med Daniel Hermansson och B-O Karlsson, och även om matchen blev som den blev, så var det smärtsamt tydligt att vårt lag inte riktigt var redo. I efterhand har det sagts att det var tur att AIK inte tog klivet upp redan då. Robert Nordberg med flera räckte inte till.
Så efter 27 matcher och 11 poäng lämnade han oss lika snabbt som han kom. En ganska udda hockeyspelare, som skriver poesi och är en konstnärssjäl. Detta kombinerat med att vara högröd och arg när det kommer till ishockey. Men idag är han glad. Han blir nämligen 52 år gammal.
Kommentarer
Skicka en kommentar