Oavsett vilken spelare vi skriver om så tar vi oss alltid en titt på dennes Eliteprospects-sida. Spelare som vi har dålig koll på (som idag) är naturligtvis mer intressanta. Födelseort? Klubbfattning? Statistik? Andra klubbar? Och i vissa fall ingår frågan: lever han?
Anderssons födelseår är 1923 och således skulle han kunna ha varit den äldste spelaren som vi firar här. Korset som finns på de avlidna spelarnas Eliteprospects fanns inte där, så möjligheten att Karl-Erik fortfarande skulle leva fanns där. I så fall 99 år. Ett år till 100.
Men nu var det inte så. Korset borde ha varit där, men tidigare erfarenheter säger att Eliteprospects (fullt förklarligt) inte har koll på samtliga, särskilt de äldre spelarnas, liv eller död. I samma stund som vi insåg att dagens jubilar inte längre är med oss, insåg vi också vem han var.
Han som jag skriver om kallades ju för ”Rulle” och bodde snett över gatan från mitt barndomshem på Rosgatan, Morön. Ni vet, det där huset som Lasse Marklund så småningom flyttade in i. Och inte nog med det. Granne med Rulle bodde en betydligt mer känd AIK:are från samma era. Nämligen Göte Almqvist.
Två gossar som sprungit omkring på somrarna i kortbyxor, spelat kula och klättrat i träd. Men också ägnat sig åt viktigare saker som fotboll och ishockey. Precis som Göte, så var Karl-Erik Andersson aktiv inom båda idrotterna och det är från fotbollen som vi hämtat dagens bild. Fem plus till tröjan och texten ”AIK”.
Om Rulles karriär har vi inte särskilt mycket att berätta. Han var en liten, rapp och skridskostark forward. Står bokförd för två säsonger i Skellefteå AIK, men om det stämmer så skulle det vara en ganska osannolik karriär. Det är nämligen långt mellan dessa säsonger; 52/53 och 55/56.
Sammanlagt står han bokförd för tre matcher och inga poäng, så vi lämnar Eliteprospects för idag. Istället ska vi ägna oss åt tanken på hur fascinerande starten på föreningen Skellefteå AIK är. Ett gäng lokala killar som skottade upp en sjö för att lira lite. Så småningom allt mer organiserat och till slut fanns där en hockeysektion som anmälde sig till en serie.
Vi hade väl fördel jämfört med många lag söderut, då isarna låg kvar längre och det fanns goda möjligheter att få en lång säsong. En av de här killarna var Karl-Erik ”Rulle” Andersson och jag tycker att man kan skänka lite tacksamhet till dessa isbrytare när vi ser Jocke Lindström åka runt och dominera och brinna för klubbmärket på bröstet.
Rulle var en stor faktor på Rosgatan. Jag minns honom som äldre, men inser att han bara var drygt sextio år där han, trots sin späda kropp, gick runt och var sådär härligt gubbstark. Han hade alltid en otroligt välskottad uppfart och skötte sin gräsmatta med perfektion.
Ni vet den där gubben i kvarteret som man var lite rädd för. Det var Rulle. Det var viktigt med ordning och reda och det var inte tal om att ringa på dörren för ett glas saft, vilket gick alldeles utmärkt att göra hos grannen Göte Almqvist. De två pojkarna som följts åt genom livet och bodde långt in på pensionsåldern precis bredvid varandra.
Vi gissar att Karl-Erik kände det som att han stod i skuggan av den två år äldre Almqvist. Meriterna och talangen gick inte att jämföra och där Göte hade garage fick Rulle nöja sig med carport. Idag är de dock varandras jämlikar och sitter i sin svartgula himmel och laddar för slutspel. Nästa år är det hundraårsjubileum för Karl-Erik Andersson.
Kommentarer
Skicka en kommentar