Frågan är om vi har haft en spelare med samma kvaliteter som Mattias Lindström sedan han kom fram. 17 år gammal, utan ett enda bekymmer. Ingenting skulle kunna stoppa honom från att nå sina drömmar. Och där satt vi på första parkett och bara njöt.
De kvaliteterna som jag syftar på är kombinationen av storlek, fart och total orädsla. Dessutom med både intresset och tajmingen att kunna tackla. Slå upp ordet powerforward och där har du Mattias Lindström. De enda som jag kan tänka på med samma egenskaper är en ung Jonathan Hedström och till viss del Pär Holmqvist, under en kort tid av hans karriär.
Det vattnades i munnen under de sju matcherna som han hann spela under debutsäsongen 08/09. Sen kom skadorna. En J20-match året efter. Elva Elitseriematcher ytterligare ett år senare. De åren då Mattias skulle bygga upp kroppen och ta klivet från talang till stjärna togs ifrån honom.
De spenderades istället på operationsbordet, på motionscykeln och kanske framförallt i sitt eget huvud. ”Kommer mitt knä att hålla den här gången?” Knäet höll, men modet och vårdslösheten mot sig själv var borta. Vi kan inte bedöma hur många procent som saknades, men det räcker ju med ett fåtal.
Det skulle ju kunna vara så att allt det här är en myt. Lindström kanske inte var så bra som vi trodde. Man brinner ju lite extra för en ung, stor kille som kommer in och bara kör och smäller på. Vi kommer aldrig att få veta hur bra han hade kunnat bli, men åtminstone i min värld finns det ingen övre gräns. En ny Mikael Renberg känns rimligt.
Och vi var inte ensamma om att se kvaliteterna. 40 ungdoms- och juniorlandskamper. Draftad i tredje rundan. Till och med när det såg som mörkast ut och Mattias inte återfick sin power, så valde Carolina Hurricanes att skriva kontrakt med honom. Det var många som hoppades på en nystart.
Vill man vara elak så går det ju att påstå att det bästa som Lindström gjorde för AIK var att generera några NHL-miljoner, men vi tycker inte att det är rättvist att säga så. För Mattias Lindström gav oss ett pirr i magen som vi inte känt på länge. Hans korta karriär (som vi där och då inte visste fick ett tvärt slut) gav oss hopp och glädje.
Än idag spekuleras det i bra han hade kunnat bli. Känslan kring det är tudelad. Dels är det trist att skadorna ödelade karriären, men dels är myten Mattias Lindström kittlande. Idag har vi gått vidare. Han fyller trots allt 31 år och det börjar vara ett tag sedan han var det hetaste vi hade i stan.
Mattias själv har också gått vidare. Några säsonger i Clemensnäs för att hitta glädjen med hockeyn och avsluta någorlunda med flaggan i topp. Nu är det familjeliv och civil karriär som gäller. Alla kan inte bli stjärnor. Men ingen kunde ha blivit en större stjärna än Lindström.
Det är också min tanke. Han ,Mattias, kunde ha blivit " the next one".
SvaraRadera