Det nya årtusendet var bara några månader gammalt då det var dags för Fredrik Johansson att för första gången återvända till Skellefteå Isstadion efter det att han lämnade oss för Luleå 1995. Linköping, som han representerade, hade åkt ur Elitserien och satsade hårt för att omedelbart återvända.
De var ett topplag (vilket i det här fallet mycket passande rimmar på poplag) och vi hoppades på mer än vad som rimligt var. David mot Goliat är kanske att ta i, men Cluben var favoriter. Både till att vinna serien och matchen. I den bibliska varianten fälls Goliat med en sten, slungad av David.
Verklighetens sten hette Fredrik Johansson och hans vansinnestackling i första perioden avgjorde matchen. Matchstraff för Johansson och AIK seglade ifrån och vann komfortabelt. En ofattbar övertändning, med tanke på att ingen på läktaren mindes, eller brydde sig om honom. Eller kanske just därför.
Vi spolar tillbaka bandet ytterligare. Den här gången landar vi i juni 1994. Fredrik Johansson har tagit studenten samma dag och av någon märklig anledning hamnar vi på samma fest. Undertecknad är svårt berusad och söker kontakt på ett sätt som en nykter bloggare aldrig hade gjort.
Min ingång till det tilltänkta samtalet var att jag minsann var en av de drygt 800 personerna som troget satt på ståplats under matcherna. Johansson lät sig inte imponeras utan pratade hellre med tjejerna på festen. Där och då utvecklades ett visst agg gentemot AIK:s stjärna.
För han var en stjärna. 94/95 kom han tvåa i Skellefteås poängliga, endast slagen av Chris Kontos, men före lokala ikoner som Mikaelsson, Wännström och Pettersson. Ett starkt JVM på det och Elitserieklubbarna ställde sig på kö för att värva vårt ljus i mörkret.
Fast så tungt var det inte. Dels den där kvällen, men mest kändes han aldrig som en av oss. De gjorde sällan de grabbarna som kom in på vårt hockeygymnasium, då de ratats av de finare alternativen. Och efter flytten till Luleå gick det faktiskt mest bara utför.
Förvisso ett SM-guld 1996, men tiden i Norrbotten blev ganska misslyckad och istället valde han Linköping i dåvarande Division ett. Och att vara en stor fisk i en liten damm var Johanssons grej. Stora framgångar i Allsvenskan, svårare i Elitserien.
Ironiskt nog blev han skadad precis när det började ljusna. En halv poäng/match 00/01 i storsatsande LHC, men nästa säsong blev det bara 16 matcher på grund av en krånglande rygg. Kanske på grund av bördan han burit i alla år efter att ha dissat en onykter supporter i en lägenhet på Floravägen. Det hindrar oss dock inte från att önska dig en fin födelsedag.
Kommentarer
Skicka en kommentar