454 mål and counting… Andreas Paulsson är Sveriges Jaromir Jagr, även om han måste spela ganska många fler säsonger för att hålla på lika länge som den tjeckiske ikonen. Men Pålle spelar fortfarande och har hittills under den här säsongen gjort 38 poäng på 24 matcher för Sollentuna i Division två.
Det är snart sexton år sedan han var i AIK och tillsammans med betydligt mycket yngre Nicklas Dahlberg och Daniel Sondell är han den ende som fortfarande är aktiv. Paulsson var 30 år gammal när han flyttade från Skellefteå har även hunnit med att spela ett par år med sin son Lukas.
När vi värvade Andreas Paulsson var det en rejäl maktdemonstration. Visst, vi hade plockat spelare från de lokala smålagen i samma serie (B-O Karlsson, Boden, Steve Potvin, Björklöven och Björn Lavander, Piteå), men nu tog vi en av våra största konkurrenters stora stjärna. Hans flytt hit från Stockholm innebar i praktiken att det bara var AIK och Leksand som kunde tänkas gå upp.
Man ser ju sällan perspektivet att det säkert var minst lika stort för honom att komma till oss, men vi vet att Andreas aldrig har tränat så hårt under en försäsong som när han flyttade till Skellefteå. Han var redo för nästa kliv och det var även vi.
De gånger AIK hade spelat mot Bajen (och alltför ofta förlorat) hade han kanske inte varit den som glänste mest, men på något vis var han alltid där när de(t) avgjordes och lämnade sällan isen poänglös. Han var med och krossade våra drömmar 2004, men nu var han här för motsatsen.
Att vinna interna poängligan före Wernblom, Söderberg, Åkerman och Mikaelsson är ingen liten prestation och det var en tydlig seger, med fyra poäng före närmste man (Wernblom). Han syntes kanske inte mest av alla, men var där det hände och gjorde många enkla mål, där han petade in returer eller tryckte in pucken i en stökig situation.
Många har genom åren haft en fin kemi med Pär Mikaelsson, men ingen har någonsin gjort så mycket poäng som kedjekamrat med Mr AIK. Andreas Paulsson bidrog starkt till att Mikaelssons sista säsong blev så lyckad och givetvis även vice versa, med skillnaden att 04/05 var Paulssons första.
Nästa år, då jäklar. Det var temat för säsongen som äntligen skulle ta oss tillbaka och Andreas Paulsson tänkte likadant. Men oturen var framme på träningen. Ett skott täckt med foten ledde till operation och vila, och den stenhårda träningen som han planerat blev evighetslånga timmar på motionscykeln och spel i fjärdekedjan när han var tillbaka.
Tanken var att avancera i hierarkin, men den fysiska statusen var inte på topp och dessvärre inte heller självförtroendet. Nu gick vi upp ändå och allt borde ha varit frid och fröjd, men till och med på planet hem från Bofors satt Pålle i vredesmod och grubblade över hur han kunde ha gjort en så svag säsong.
Förmodligen insåg han väl att hans chans till Elitseriespel var att göra en bra säsong med AIK. 30 år gammal och ett svagt år i ryggen blev istället resultatet. Vi tänker oss att han hade kunnat göra en debutsäsong i stil med Patrik Karlqvist i Oskarshamn, men det får vi aldrig veta.
Andreas Paulsson minns tiden i Skellefteå som ömsom vin och ömsom vatten, medan vi egentligen bara har positiva minnen av honom. Ingen vi talat med har varit hårdare mot sig själv, vilket kan vara en tillgång, men i det här fallet blev det nog en börda.
Det är inte alla 46-åringar som fortfarande är aktiva. Det är inte alla 46-åringar som har en gigantisk Sagan om ringen-tatuering på ryggen. Det är få förunnat att ha fått vara med och spelat upp Skellefteå AIK i Elitserien och det är nog endast en av dessa hjältar som minns tillbaka på den kvällen med sur eftersmak. Men för oss är du odödlig, Andreas. Typ som Gandalf.
Kommentarer
Skicka en kommentar