Värvningarna från Nordamerika var ju minst sagt lyckade ett tag. Lee Goren, Kent McDonell, Brad Moran och Niko Dimitrakos. Och när de lämnade lyckades vi på något vis ersätta dem med något ännu bättre. Egentligen en magisk scouting, då den nordamerikanska marknaden ofta anses vara ett lotteri.
I varje lotteri finns en hel del nitar, ett antal sidovinster och en ordentlig storvinst. Lee Goren får väl betecknas som en storvinst, men inflationen gjorde att det tydligen gick att vinna ännu mer. 2011 snurrade Lasse Johansson på tombolan och cashade in big time.
Det var väl ingen tombola, men vi är nöjda med liknelsen. Naturligtvis var dessa värvningar resultatet av Johanssons fingertoppskänsla. Men att han drog in högvinsten 2011, är varken en liknelse eller en överdrift. För när vi fick hit Bud Holloway tog vi ytterligare ett stort steg mot målet.
Det kändes som en extremt välscoutad spelare, inte minst efter att ha varit kedjekamrat med Oscar Möller under ett antal säsonger (å andra sidan var Holloway själv lagkamrat med Morgan Ellis och rekommenderade honom). Välscoutad, absolut. Men vem hade kunnat förutspå den monumentala succén som blev?
49, 71 och 33 poäng under hans tre första säsonger i AIK speglar ganska väl hans framgångar. Första året var lite se och lära (49 poäng!), år två gav diverse olika rekord och noteringar, utöver SM-guldet. Hans sista säsong (vi struntar i comebacken) var ganska svag, även om det andra raka guldet bärgades.
Eller förresten. Säsong 4-6 gjorde Bud Holloway 70 poäng. Totalt. Jämför det med 71-poängssäsongen 12/13. Vi väljer här att vara lyriska över den siffran. Ett mäktigt skott, stark längs sargen, listig, charmig och fantastisk lagkamrat är bara några av de positiva egenskaperna som Bud visade upp.
Ett lag behöver bra spelare, ett välfungerande spelsystem, skicklig tränare och så vidare. Men man vinner ingenting utan killar som Holloway. Tung förlust borta mot Örebro. Hängande huvuden ett tag. Sen drar en countrydänga igång med tillhörande moves av nummer 11. Stämningen lättas upp, laget pratar ut om vad som inte stämde och slakt mot Brynäs två dagar senare.
Holloway (med familj) tog countryn till Skellefteå, men han gav oss så mycket mer. Han var inte den typiska nordamerikanen med en anabolastinn jättekäke och ett driv in på kassen. Nej, det vi fick njuta av var en myskille med spetskompetenser värdiga en bättre liga, men med en skalle och en livsstil som kände att det här var alldeles perfekt. A small town guy with a big heart and an even bigger smile.
Idag spelar Bud hockey igen och har gjort 34 poäng på 14 matcher i Moosomin Rangers i BSHL. Förmodligen lirar han med några gamla polare och trivs lika bra med livet nu som då. Holloway fyller 34 och kommer garanterat att dyka upp i arenan igen. Hyllningen kommer att vara enorm och leendena lika stora som hans.
Kommentarer
Skicka en kommentar