Vi börjar väl med Jacobs positiva egenskaper. För det finns en hel del att lyfta fram. Han ser hyfsat bra ut, blir lätt solbränd och har en helt okej skäggväxt. Hans pappa äger ett (eller eventuellt flera) företag som etablerat sig i Skellefteå. Oklart om det beror på sonen flyttade hit för hockeyn, men vi tänker att det är så.
Hockeymässigt har han fina händer och vi tror en över medel god blick för spelet. På Eliteprospects står det att han är en tvåvägscenter, men vi upplever att han främst vill vara en offensiv pjäs. Han känns också som en lagspelare som inte skapar kaos och oro runt sig.
Hans överlägset främsta egenskap är ändå att han valde att komma hit och slåss för skölden på den svartgula tröjan. Och det var ju en både ung och meriterad herre som anlände. 70 juniorlandskamper och debut i Timrå, i Hockeyallsvenskan, redan som 16-åring. Kanske ingen stor poängspelare, men bara 19 år gammal borde han ju ha haft stor utvecklingspotential. Det kändes som en värvning som skulle kunna innebära bra bang for the buck.
AIK var inte ensamma om att lockas av Olofsson. Flertalet klubbar var intresserade av den Boden-fostrade centern som draftats i andra rundan året innan. Kanske skulle vi få njuta av Jackes hockeykonster ett par år innan flyttlasset till Nordamerika. Kul med en supertalang som verkligen ville till oss.
Genom åren har vi haft ett antal spelare där man har sett att det har funnits en viss potential och till en början hoppas man att han ska blomma ut. Vanligtvis brukar sådana spelare blixtra till vid några tillfällen, för att sedan falla tillbaka i att han kanske skulle kunna bli bra. Om…
I Olofssons fall hade han några gyllene matcher i mitten av sin första säsong. Då snurrade han och Jonathan Berggren friskt i ena sarghörnet och var ett allvarligt hot i powerplay. Ja, men kanske ändå, tänkte vi. Bara för att några matcher senare se Jacob Olofsson spela sin hög potential, men inte mer-hockey.
Skadedrabbad år ett och sen lossnade det inte alls under den klassiska andra säsongen i AIK. Året då talangen ska ha tränat ikapp och inse vad som krävs för att omvandla de medfödda gåvorna till att bli en fullfjädrad hockeyspelare i både kropp och knopp.
Tillbaka till Timrå och även om det inte gick mer än okej för Jacob, så var han med och spelade upp dem i SHL. Tryggheten i Medelpad skulle nu göra att det sista steget skulle tas. Och det steget togs VERKLIGEN. När det visade sig att han fortfarande inte var redo för spel i högsta ligan tog han ett steg snett nedåt. Rakt ner i graven. För er som inte hänger med så har Jacke Olofsson numera en gulgrön tröja på sig.
Att fira sin tjugoandra födelsedag i Umeå var väl inte direkt vad han hade tänkt sig för 2-3 år sedan. Men Olofsson har som bekant representerat oss och säkert gjort något viktigt mål, så vi får vara lika professionella som SHL-klubbarna är när en spelare fått lämna mitt under säsongen. ”Vi tackar Jacob för hans insatser i Skellefteå AIK och önskar honom lycka till i framtiden. Grattis på födelsedagen.”
Kommentarer
Skicka en kommentar