7 februari: Ulf Nilsson

Det här är en bild som man kan titta väldigt länge på. Ett eko från svunna tider. Både vad gäller ihockey (Skellefteå HC) och mode. Vi kommer att återkomma till bilden på Ulf Nilsson, en bild från Paninis klisteralbum säsongen 86/87 (Serge Roy och Randy Heath-säsongen).  

Nilsson får betecknas som en doldis, som stod i skuggan av den mer karismatiske Mats Abrahamsson. Målvaktsposten är ju speciell, i och med att det bara finns en plats. Numera delar målvakterna på matcherna, men på 80-talet fanns nästan alltid en uttalad förstemålvakt och här hette han Abrahamsson. 

När man tittar på Nilssons meriter är de överraskande starka. Elitseriedebut som 17-åring, J18-landskamper och två! JVM. Det är inte jättemånga som kan stoltsera med liknande bedrifter. Inte ens under the golden years på 10-talet är det så vanligt med dubbla JVM-uttagningar.

Född och uppvuxen i Boden, men han kom till Skellefteå tidigt och Ulfs statistik är tämligen parallell med AIK:s framgångar. De tidiga åren ger oss ett GAA på under 3, medan han hade skyhöga 4.81 och 0.839 i räddningsprocent ett par år senare. Något bättre under de åren som vi hankade oss kvar, men det är inga vackra siffror.

1987 la Abris av och Uffe Nilsson såg förmodligen sin stora chans att etablera sig som förstekeeper, och var nog inte helt nöjd när SHC värvade in den förmodat blivande landslagsmålvakten Sam ”Samme” Lindståhl. Av 22 matcher innan jul i Elitserien, stod Lindståhl 17. I de fem matcherna som Nilsson fick chansen hade han betydligt bättre statistik, men det var nog tämligen bestämt att det var Sam Lindståhl som skulle spela förstafiolen.

Om Ulf var bitter eller ej kommer vi nog aldrig att få veta. Det vi däremot vet är att han mer eller mindre la av efter den säsongen. Visserligen blev det en säsong i Bergnäset och två hemma i Boden, och den en gång så lovande målvakten slutade 26 år gammal.

Numera bor Nilsson i Luleå och, utan att veta helt säkert så utgår vi från att han är en hardcore Skellefteå-supporter. Han känns väldigt ung (57 år idag), med tanke på att det känns väldigt länge sedan han var här och väldigt länge sedan han la plockhandsken på hyllan.

Men tillbaka till bilden. Vi pratar inte mer om att Ulf Nilsson är ännu en i raden spelare som lämnade AIK under de tunga åren när de hette SHC. Istället vill vi lyfta fram den finfina mustaschen, som vi ger fem starka plus. Man måste nästan zooma in bilden för att ge den maximal rättvisa. Och då har vi inte ens nämnt frisyren.

En snabb bildgoogling ger oss en snarlik look som Europes trummis Ian Haugland. 80-talet när det var som allra bäst! En kompis och jag brukade roa oss med att utse varje lags snyggaste spelare i våra klisteralbum. I SHC var det inget snack. Båda två röstade på Nilsson, trots knivskarp konkurrens av Ola Stenlund och Micke Granstedt. Idag vet vi inte hur Ulf ser ut, men han känns evigt ung och det känns fint att få gratulera honom så här.