En meriterad NHL-värvning är absolut ingenting jämfört med att lyfta upp en ung talang från de egna leden. Är spelaren i fråga bara sexton år gammal när han får chansen, kittlar det ju ännu mer. När Simon Robertsson debuterade i SHL var han just sexton år och den förste spelaren född 2003.
Idag fyller Simon nitton år och är lite grann i en make or break-situation. Hade den här texten skrivits för en månad sedan hade den varit en smula mer kantad av oro, än vad den gör idag. Trots hans ungdom är han ändå inne på sin tredje a-lagssäsong och fram till slutet av december förra året hade han väldigt svårt att få ut så mycket av sitt spel.
Men jag tycker att man kan skönja att någonting är på gång. Ett drömmål mot Oskarshamn är ju en sak, men även övriga aktioner skvallrar om ett ökat självförtroende och större pondus ute på isen. En vanligtvis MYCKET skeptisk bekant besökte en träning härom veckan och berättade att Robertsson ”dominerade isen”.
En klassiker är ju att det är svårare för en spelare som nog är tänkt att spela ingen offensiv enhet (Oscar Lindberg) har svårare att ta en ordinarie tröja är en som är mer av en gnuggare (Martin Lundberg). I ärlighetens namn ligger väl Simons spelstil någonstans mellan dessa två, även om förhoppningar och till viss del självbild ligger närmare Lindberg.
Mål som sextonåring, a-lagskontrakt och draftad i tredje rundan av St Louis Blues. Framtiden ser ganska ljus ut, trots att det där riktiga genombrottet inte har kommit ännu. Kanske är vi för heta på gröten och har för dåligt tålamod. Kanske är det på gång just precis nu. Men det vore ju härligt att få casha in känslorna som man investerade vid Robertssons debut.
Hans främsta tillgångar är ett väldigt vasst skott, fysiken och till viss del skridskoåkningen. Med pappa Bert i ryggen har han säkert fått höra en hel del om både moral, känslor och att tävla. På ett sätt påminner Simon Robertsson om Tomas Larsson. Ung, arg och ett genombrott som vi går och väntar på.
Han har ratats i två raka JVM-turneringar och det, tillsammans med en förmodad frustration över att spelet inte riktigt lossnar, sätter sig naturligtvis i huvudet. Men som vi skrev här ovan så känns det som att Simon är på gång. Om exakt ett år fyller han tjugo och är då bara några månader från att räknas som senior. Kommande år blir viktigt om han ska infria förväntningarna som vi har lagt i hans ryggsäck. Men idag är det tårta och sång som gäller. Imorgon är den första dagen av resten av hans liv.
Kommentarer
Skicka en kommentar