4 februari: Anders Forsberg byts ut mot Hans Wallson

Idag har vi inte hittat ett värdigt födelsedagsbarn så vi kör på en händelse istället. Och det är minst sagt en unik händelse. Aldrig förr, eller senare, har serieledaren sparkat sin tränare. Med omedelbar verkan. Helt utan nåd. Anders Forsberg out. Hans Wallson in.

Wallsons gärningar och att det slutade med dubbla SM-guld kommer vi inte att behandla här. AIK var ett självspelande piano som naturligtvis hade vunnit med Forsberg vid rodret. Du och jag hade lyckats som tränare med det laget. Eventuellt även Robert Barnes!

Syftet är inte att ta ifrån Hans Wallson allt fint han har gjort för oss. Två guld, två silver och kraftigt ifrågasatt i Björklöven. Och dessutom en faktor i upplyftandet av alla dessa juniorerna som växte på träd under de här åren. Fyra säsonger som juniorcoach, utöver a-lagsmeriterna.

Men över till vad som skedde fjärde februari 2013. Med nio omgångar kvar slog nyheten ner som en blixt från klar himmel. Två dagar innan hade vi förlorat borta mot Timrå med 3-2. Såklart ingen orsak att sparka någon och vi ledde ju som sagt serien. 

Forsberg hade under en ganska lång tid fiskat efter ett förlängt kontrakt och när svaret aldrig kom (tystnad är också ett svar) valde han att skriva på för Modo till nästa säsong. Detta meddelade han spelarna ett par dagar innan matchen mot Timrå.

Jag vet inte exakt hur kutymen är. Meddelar man lagkamrater när man gjort klart med ny klubb? För det är ju inget snack om att de flesta som byter klubb har klart med det i extremt god tid. Det där med energiläckage på grund av ett avslöjat klubbyte tror jag inte riktigt på heller. Spekulationer i media bör ju leda till ett desto större energitapp. 

Men det kanske är andra regler när det handlar om en tränare? Lite naivt och tanklöst var det väl. Att berätta detta för spelarna utan att förankra sina planer hos sina närmsta chefer och kollegor (övriga tränare). Men knappast ändå skäl nog för att sparkas? 

Det var dock den historien som kommunicerades till en början. Forsberg fick (enligt egen utsago) 40 minuter på sig att packa sina väskor och dra. Senare berättade AIK att han på egen hand försökt få med sig AIK-spelare till Modo. Något som Forsberg själv förnekat. Istället hävdade han att det fanns en avundsjuka i föreningen kring att han fick all credd för framgångarna med det nya spelsystemet och att det bara var han som fick stå i rampljuset. 

Att ge Anders Forsberg en guldmedalj i samband med guldet 2013 var absolut inte aktuellt och senare kom ju den klassiska presskonferensen med/mot Bert, så att det var infekterat är det inget snack om. Även om i princip samtliga spelare som uttalat sig i frågan vittnar om en god relation med Forsberg.

Idag är det nio år sedan den här händelsen och om vi ska ge oss på att spekulera, så tror vi väl att det mesta som sagts i frågan är sant. AIK ville inte ha kvar Forsberg (mest troligt på grund av lite bristande kompetens i kombination med vääldigt hög svansföring). Anders blev less på att vänta, och insåg nog varthän det barkade, och gjorde klart med Modo.

Den något självuppfyllde Forsberg kunde sedan inte hålla sig från att berätta för spelarna, och det var dumt att inte stämma av med föreningen hur han skulle gå tillväga. Att han försökte få med sig spelare till sin nya destination råder det ingen tvekan om. Bland annat har Jimmie Ericsson bekräftat det. Anders Forsberg som har ett rykte om sig att inte alltid tala sanning, nekar fortsatt i sten.

Den här dagen firar vi inte på samma sätt som tidigare dagar här i bloggens stora födelsedagssatsning, utan vi nöjer oss med att minnas. Man bör minnas sin historia. Kanske inte för att undvika att göra samma misstag. Snarare för att det är mysigt att tänka tillbaka.