Vem är nu detta? Ser man bara till bilden så säger våra fördomar att Erik Lindahl är något av en bohem som är vegan och pysslar med bikramyoga på fritiden. Han har också faktiskt två namnar som spelat i Björklöven och som i och för sig då, är mer kompatibla med en sådan livsstil.
Det vi med säkerhet vet är att han sambo arbetar på Skolverket och således törs vi säga att det inte finns något förakt mot staten och myndigheter i det Lindahlska hemmet. Som ni redan gissat så famlar vi i blindo här. Nuvarande bostadsort är Sundbyberg och sedan är det slut på info.
Men Erik förtjänar allt gott han kan få från oss. Han är ju en av oss. Det är man automatiskt om man slagits och kämpat för den svartgula fanan. En liten, rörlig leftarback med sina främsta förtjänster i det offensiva spelet. Måhända betecknades han som en påläggskalv en gång i tiden. Han har ändå en TV-pucksturnering på meritlistan.
Karriären peakade 2001/02 då Lindahl snittade en poäng/match från sin backposition i J18. Starka papper, minst sagt. Frågan är om han redan då visste att det inte skulle bli något a-lagsspel? Eller hoppas man på det stora genombrottet ända in i det sista?
Statistiken är extremt bristfällig från hans år i J20. Det är egentligen bara Simon Bergner som har fullständiga siffror. 84:orna är överlag ingen stark årgång. Alexander Sundqvist och Victor Edström i all ära, men oavsett hur svartgula glasögon man hade på sig på juniormatcherna var man inte särskilt hoppfull gällande att hitta blivande a-lagsspelare.
Lindahl bet ihop, precis som vi har propagerat för i tidigare inlägg, och fortsatte hockeylivet i Clemensnäs, som mönstrade ett ganska starkt lag med bland annat stjärnor som Petter Forsgren, Robin Lindblom och framförallt Huddinge-dödaren Patrik Lundgren.
Sammanlagt blev det imponerande 7 mål på 24 matcher, men vi kan skönja en ilska över att ha blivit dumpad av sina drömmars klubb. Dels vräkte han på med 65 utvisningsminuter, vilket innebär att han drog på sig ett matchstraff. Något som inte finns bokfört i tidigare statistik. Och dels blev det bara en säsong i Clemens. Därefter la han klubban på hyllan och påbörjade nästa kapitel i sitt liv.
Det känns mysigt att få hylla dessa oskrivna kort och förhoppningsvis blir Lindahl och andra varse om den finaste text som någonsin skrivits om dem. Exempelvis vet vi att Dick Burlin blev jätteglad över sin hyllning, så vi tänker att även Erik Lindahl förtjänar lite guldkant på födelsedagen. Det är sjutton år sedan karriären tog slut, men det är ju inte helt fel att sitta i högt gräs och meditera och tänka tillbaka på sin tid i AIK.
Kommentarer
Skicka en kommentar