17 februari: Sebastian Aho

Nog svider det rejält, att nästan den första tanken man tänker när man hör Sebastian Ahos namn är, Björklöven. Han har något Umeåskt över sig och mina slantar ligger på att det är där han hamnar när han återvänder till Sverige. Men nu har vi varit tillräckligt elaka mot Sebbe. Än så länge är han ju en av oss.

Men vi lämnar inte Björklöven-spåret riktigt ännu. För det finns en mycket positiv uppsida med eländet. Den uppsidan är att Aho symboliserar den totala förnedringen som den södra sidan måste känna. Vi illustrerar det med följande konversation.

AIK: - Oj, oj, oj. Det finns en bra, ung back i Björklöven. Vi tar honom till oss utan att betala en spänn. Har vi tur mynnar det ut i någonting bra.

Björklöven: - Snälla du. Stanna hos oss. Om alla duktiga juniorer flyttar till Skellefteå kommer vi aldrig att kunna hävda oss.

Aho: - Tack för den här tiden. Hejdå.

AIK:s bankkonto: - Hej, NHL-miljoner.

Men du är under bevakning, Sebastian. Vi har sparat ner bilden då du som ung grabb ligger under ett påslakan med Löven-motiv. Och om det blir så som vi är rädda för att det kommer att bli, så tvekar vi inte på att använda den med bildtexten: ”Du var aldrig en av oss”.

Dags att skärpa till sig och fokusera på det viktiga. Ahos tid i Skellefteå AIK. Debut redan som sjuttonåring och nästan ordinarie vid arton års ålder. Oron som man länge kände för små backar hade försvunnit i takt med att de klarade sig galant i och med AIK:s sätt att spela med mycket skridskoåkning och ständig rörelse.

För om man jämför Sebastian Aho, när han kom fram, med Tim Erixon som ju var storleken större, så kändes det betydligt tryggare med Aho. Dels på grund av att vårt spel utvecklats på ett sätt som gynnar små backar och dels eftersom AIK var ett bättre lag.

Han hade alltså seniormatcher under båda guldåren och en lång rad juniorlandskamper, men man kände inte alls att det var givet med en flytt över Atlanten. Egentligen enbart på grund av hans litenhet. Även NHL utvecklas dock, och med åren har det blivit möjligt för små knattar att ta plats också. 

2016/17 blev säsongen då vi förlorade Sebastian Aho. Från ett år till nästa hade han tagit gigantiska kliv och dominerade blålinjen fullständigt. Trea i interna poängligan, endast en poäng efter tvåan Pär Lindholm (24 poäng efter Jocke Lindström), och smarta, relativt lösa skott som ett efter ett singlade in. 30 poäng (10 mål) och New York Islanders gnuggade händerna.

Och här är vi nu, fem säsonger senare. Aho krigar för att ta plats i NHL och vi hoppas på en återkomst. Det känns som att hans spelartyp är ganska optimal för spel på stora rinkar, men vi är som sagt mycket tveksamma till hans intresse att komma tillbaka. Numera är den naturliga vägen för många som inte riktigt tar plats i Nordamerika att flytta till Schweiz eller Ryssland för att casha in.

Det unnar vi Sebastian Aho naturligtvis, men vi finns ju här om lusten skulle falla på. 26 år blir han idag och vi hoppas och tror att överst på önskelistan finns ett svartgult bäddset.

PS. Vi skulle gärna vilja se en statistik på hur många av hans Eliteprospects-hits som han har, som egentligen är tänkt för hans namne i Carolina Hurricanes. DS.