13 februari: Bert-Olav Karlsson

Att surfa in på scb.se och namnsöka ”Bert-Olav”, bara för att upptäcka att det finns två stycken i Sverige med det tilltalsnamnet var allt annat än kul. Att den andre Bert-Olav endast bor sexton mil bort (Råneå) från originalet gjorde att jag mådde lite bättre. Men allra helst hade Bert-Olav Karlsson fått vara helt unik. Vilket han i och för sig ändå är. 

Ni kan ju historien. B-O och Boden hamnade i klinch med varandra, och Karlsson bestämde sig för att lägga av med hockeyn. Ett beslut som revs upp i samma stund som dåvarande sportchef Peo Larsson hörde av sig. Början på en underbar vänskap, oss och B-O emellan.

Om du skulle hamna i situationen att AIK skulle möta Björklöven i diverse olika idrotter och det var upp till dig att utse vem i Skellefteå AIK:s historia som skulle representera oss i de olika grenarna, finns det många olika moment där man gärna skulle stoppa in Världens bästa Karlsson.

Bowling, snooker, dart och finns i sjön är några sådana exempel. Inte minigolf, där är Daniel Olofsson helt given. Det finns ju grenar där B-O är sist på listan också; bänkpress, långdistanslöpning och höjdhopp. Den här uppräkningen visar tydligt vem han är. Skills och smartness, men svag fysik.

Han kom till AIK vid helt rätt tidpunkt. När vi brann som mest. Det var ett sanslöst tryck på läktaren, oavsett om det var serielunk på en onsdag eller Kvalseriematch mot Leksand på en lördag. När vi pratade med B-O under vår förra sejour var det inget snack om att tiden i Skellefteå var karriärens stora höjdpunkt.

Ibland spelade han back, ibland center. Dominerade i powerplay, slog avgörande straffar och levererade oavsett motstånd. Detta trots att han inte direkt var ”AIK-mässig” vad gäller skridskoåkningen eller speciellt vältränad. Men han hade något annat. En talang och ett spelsinne utöver det vanliga. Färst antal åkta meter under en match, men varje skär var genomtänkt.

Men även om det här var bästa tiden i hans hockeyliv, så nådde vi inga framgångar. Föralldel tog vi definitivt över tronen i Västerbotten och var en maktfaktor på allsvensk nivå, så saboterade dåligt psyke och Chad Hinz våra möjligheter att bli ett Elitserielag. Det i sin tur gav oss förvisso ytterligare en säsong med B-O Karlsson.

Efter säsongen 04/05 lämnade han, likt Pär Mikaelsson, AIK. Att sluta på topp är inte något som alla idrottsmän lyckas med, men det gjorde naturligtvis B-O. Tittar man på vad han producerade i Skellefteåtröjan, så gjorde han faktiskt en poäng/match, om man bara ser till grundserien. 17 poäng på 20 matcher i Kvalserierna. Magiska siffror.

54 år är ingen ålder för någon som sett ut som en gubbe under minst två decennier. Man blir varm inombords av att tänka på B-O:s tid i AIK. Både tack vare hans egna insatser och tack vare var vi befann oss som lag och fans. Det finns inte spelare som honom idag och vi bockar och bugar för två fina år.