Under julen har jag lyssnat på en podcast där Jimmie Ericsson var gäst och han fick frågan ”Vem inspirerar dig?”. Svaret var att det är många som inspirerar Jimmie, men måste han välja någon så får det bli Gustaf Lindvall. Som motivering menade Jimmie att Gustaf har gått från att tänka på hockey dygnet runt, i alla situationer, till att plocka fram det när det verkligen behövs.
Och det stämmer säkert, även om det är en aspekt som väldigt få av oss vanliga dödliga tänker på. De mentala bitarna. Man vet ju själv hur jobbigt det är att tänka på hockey och AIK hela tiden (2002-08), och då skulle jag ju inte ens spela, prestera och vara koncentrerad.
Gustaf Lindvall är ett föredöme som, likt gårdagens hjälte Elias Stenmark, inte gått den spikraka vägen, men ändå tyckt att hockeyn gett honom så mycket att det har varit värt att fortsätta satsa. För så kul kan det inte ha varit att stå och kasta in bagage på rullbandet på Arlanda 04.00 på morgonen. Match i Almtuna om tretton timmar och samtidigt sitter Oscar Lindberg och andra gamla lagkamrater och äter hummer någonstans på Manhattan.
Lindvalls väg till framgång gick som bekant bland annat via Sundsvall, Solna och Västerås. Likt Pär Lindholm, Jonathan Pudas och för all del Sam Marklund har han gjort det aktiva valet att, under inga som helst omständigheter, välja att spela för vår gröngula lillebror Björklöven. Det har visat sig att det är den enda möjliga vägen tillbaka till AIK.
Vi inledde med att hylla Gustaf Lindvall med att berömma honom för hans förmåga att INTE tänka hockey dygnet runt, men för oss som tittar på är det ju mer intressant med NÄR Lindvall spelar hockey. För han är precis den där målvakten som man drömmer om. Trygg och stabil med väldigt få enkla insläpp, samtidigt som han kan stå för fantomräddningar och vinna matcher på egen hand.
Under ett samtal med Stefan Thomson lyfte han fram Lindvalls intresse för att ständigt förbättras och vara nyfiken på hur de skulle gå tillväga för att knipa ytterligare någon procent i jakten på perfektion. Utmaningen för en målvakt är att kombinera sin träningen så att de både blir starkare och mer explosiva. En svår ekvation, men firma Thomson/Lindvall känns kapabla att lösa det mesta.
Minns du Jonas Burmans sidledsförflyttningar? Klart du inte gör, de existerade ju knappt. Burman hade andra förtjänster, såsom en blixtsnabb plockhand, men när det gällde att ta sig från stolpe till stolpe blev det svårt. Jocke Eriksson å sin sida hade ju tendensen att glida förbi stolpen och i nästa ögonblick vara totalt överspelad.
Anledningen till att de här motpolerna tas upp är för att dagens födelsedagsbarn har gjort sidledsförflyttningar till en konstform. Vid otaliga tillfällen har han fått en ganska lång förflyttning att se otroligt enkel ut. Och det beror inte bara på att Lindvall är både stark och snabb, utan på ett väldigt väl utvecklat spelsinne.
Det kan vara lätt att tro att Gustaf Lindvall bara har fin inställning, är noggrann och har ett träningshuvud utöver det vanliga, men ett gott öga för spelet är inget man kan träna sig till. Ser man till de fem senaste säsongerna så ligger Gustaf på ett GAA i snitt på 1.92, vilket är magiskt fina siffror.
Framtiden då? Han har ytterligare ett år kvar på kontraktet, även om det rimligtvis finns en KHL-klausul. Vi vet att det har funnits intresse tidigare, men vi hoppas och tror att Lindvall är så rotad i stan att han inte är sugen på att dra upp familjen, med tre barn och allt, för ett äventyr i Ryssland. Skulle han ändå välja att trygga sin ekonomiska framtid, så är vi först i kön av gratulanterna.
Idag fyller Gustaf Lindvall 31 år och har rimligtvis 5-6 fina, svartgula år kvar. Bloggen råder alla att någon gång under dagen göra en spontan sidledsförflyttning för att hylla vår målvakt, som dessutom är ganska unik, i och med att han är en målvakt i Skellefteå AIK som är en egen produkt.
Kommentarer
Skicka en kommentar