6 januari: Kari Jalonen

.

93 poäng på 44 matcher i Finland året innan. Fem VM-turneringar med ungefär en poäng/match. NHL-meriter (något som var lite svårare då, än när Per Ledin åkte över). Den som påstår att Kari Jalonen är den mest meriterade värvningen som Skellefteå HC (och AIK) någonsin har rott i land, får inga mothugg från mig 

Dessutom var Jalonen 27 år gammal och stod på toppen av sin karriär. Chris Kontos och Mikael Renberg var långt ifrån sin topp när de kom hit. Kari Jalonen hade verkligen inte behövt komma. Han hade kunnat välja vilket lag i Europa som helst och garanterat fanns även möjligheten till ett nytt äventyr i Nordamerika.

Så varför kom då Europas bästa (öst om järnridån borträknat) till en klubb på dekis i Elitserien? Det här var innan Northvolt och jag vet inte hur fina dagis vi hade. Svaret är naturligtvis pengar. Jalonen hade med all rätt en extremt hög lön och i kvällstidningarna nämndes Skellefteå som en av de största kandidaterna till SM-guldet.

Hade vi råd med detta? Samtidigt kom både Kari Suoraniemi och Sam Lindståhl. Ekonomin i Sverige var på nedgång och arbetslösheten var på uppgång. Nja, i efterhand vet vi att vi nog inte hade råd. Det här var början till slutet för SHC, men ändå. Vilken början! Så här i efterhand hade man ju inte valt bort  Kari Jalonen, även om det på lång sikt hade gynnat ekonomin.

Redan på första isträningen syntes det att det här var ett par nivåer upp, jämfört med vad vi hade sett tidigare. Jalonen gjorde nästan vad han ville och öste in poäng innan jul. Tyvärr var övriga laget på kraftig nedgång och höll helt enkelt inte måttet. I ärlighetens namn var Kari heller inte idealisk för lagmoralen, då han inte direkt lyssnade på tränarens direktiv eller brydde sig om att passa till medspelarna i onödan.

Det blev som bekant Allsvenskan efter jul, vilket var en nervpärs från start till mål. Jalonen levererade dock 1,5 poäng/match och var nog inte särskilt nervös. Han hade knappast brytt sig om att titta på videofilmen som vi propagerade för i Acka-inlägget. Skönt att kunna bära en ångestfylld stad på sina axlar utan att bry sig nämnvärt.

Nu kanske det låter som att jag har något emot en av våra största stjärnor någonsin, men så är verkligen inte fallet. Lirare och poängmakare växer inte på träd och vi har aldrig haft en större poängspelare än den mycket finskt blonde Kari Jalonen. 60 poäng på 43 matcher har ingen varit i närheten av, varken förr eller senare.

Till slut kokade allting ner till en direkt avgörande match mot Västra Frölunda. Scandinavium vibrerande  och vinnaren var klar för nästa års Elitserie. Det krävdes inget snille för att förstå att Frölundas taktik skulle vara att stänga ner Kari Jalonen. SHC vaskade om i kedjorna och Jalonen fick den friaste rollen som någon någonsin har haft. Alla kategorier.

Hans kedjekamrater var nämligen brunkaren Peter Lundmark och backen! Stefan Svensson. När ”Hesa Fredrik” ljöd hade vi vunnit med 1-10 och Jalonen var noterad för 1+2. Jalonen hjälte. Skellefteå till Elitserien och allt var frid och fröjd. 

Det som alla inte känner till är att Kari faktiskt hade skrivit på ett tvåårskontrakt och var helt inne på att fullfölja det. Men under brinnande säsong förändrades reglerna och från och med 88/89 skulle det endast vara tillåtet med en utländsk spelare.

Skellefteå valde Suoraniemi och motiverade det med att man var mer nöjd med forwardsuppsättningen och ville prioritera backsidan. Så här 34 år senare kan man kanske tänka sig att beslutet hade med ekonomi och lagmoral att göra. Så blev alltså slutet för Kari och det hade knappast gått att regissera bättre. En riktig hjältesaga med ett underbart avgörande i allra sista matchen.

Vi vet ju inte hur vårt minne av Jalonen hade sett ut ifall det hade blivit ytterligare en säsong, och det är väl inget heller att spekulera kring. Men det vi faktiskt vet är att han ersattes av Jeff Hällegard som mäktade med 15 poäng under sin enda säsong i Skellefteå. Samtidigt stod Jalonen för 74 poäng i TPS och vann poängligan i Globen-VM 1989. 

Det viktigaste idag är minnet av Kari Jalonen och jag är nog knappast ensam om att dricka ren sprit till maten ikväll och sedan gå ut och hota en okänd människa med kniv. Vi firar ju trots allt vår bäste finske (kanske bäst av alla) spelares 62-årsdag.