30 januari: Erik Forssell

Äh, jag rycker plåstret direkt. För det som jag ska säga nu måste sägas; jag har verkligen hatat Erik Forssell. Jag vet att det finns läsare som tar ordet hata alldeles för bokstavligt, så jag ska omformulera mig så att även ni förstår. Jag har verkligen inte tyckt om Erik Forssell. Inte på den nivån att jag har önskat honom död eller ens dra på sig ett nyckelbensbrott, men lite skoskav och en omtenta i alla fall.

Bakgrunden till det här är naturligtvis hans tid i Björklöven. Man hatade (jag använder det ordet, med hänvisning till beskrivningen av ordet här ovan) ju givetvis alla Lövensvin, men det var liksom något extra med Forssell. Han var ju för tusan en av oss! Men spelade med dem. På grund av en universitetsutbildning?? Vad var det för fel med att knega på Rönnskär?

Och till råga på allt var han rätt bra. Man hoppades ju att han skulle vara liten och vek och inte kunna hävda sig när bjässar som Riku Varjamo eller Micke Tjälldén mötte upp ute i sarghörnet. Men Forssell var stark. Förlorade inte många närkamper. Att han var smartare än ovan nämnda herrar behöver knappast nämnas.

Löven skördade triumfer, både med hjälp av ekonomisk doping och tur. Erik Forssell jublade när han gjorde mål och livet var ganska trist. Sen kom ju vändningen. Upp i Elitserien, ner med hans namnskylt (Bedros) och livet blev nästan lika bra, som det tiotalet år tidigare hade varit rent ut sagt miserabelt.

Erik Forssell var hemma igen och han var riktigt bra. Det är ju en klassiker att anse att Forssell ”är en av SHL:s mest underskattade spelare”, och efter några år försvann det epitetet. Men även jag har underskattat honom. När han kom från Allsvenskan tänkte jag att han nog skulle göra det helt okej som fjärdecenter, men några månader senare centrade han Goren och McDonell som om det var den mest naturliga saken i världen. 

Numera underskattar ingen Erik Forssell och absolut ingen överskattar honom heller för den delen, eftersom det per definition är helt omöjligt. Är man bäst på allt går det ju inte att vara överskattad. Att inte Forre kontaktats i kampen mot Covid känns konstigt, måste jag säga.

Tycker du att vi går an för mycket kring Erik Forssells förträfflighet avråder jag dig från att läsa ett tidigare inlägg här på bloggen där vi radar upp hans extrema förmåga att göra viktiga mål samt alla andra übermensch-egenskaper som han besitter. Istället får du läsa en kort beskrivning kring vilken sorts spelare han var. Det är ju trots allt några år sedan han var aktiv och eventuellt är det någon som surfar in här 2045, ovetandes om Eriks spelstil så kommer den här:

Erik Forssell låg alltid rätt i banan. Han var bästa tekaren i SHL under många säsonger. Forssell gjorde sina medspelare bättre och gjorde själv aldrig en dålig match. Fortfarande (fyller 40 idag) har han fysik som en 25-åring och var trots sin relativa litenhet väldigt stark på pucken. Förmågan att vara på rätt plats och avgöra viktiga matcher har vi varit inne på. Förmodligen världens smartaste spelare genom tiderna.

Ska jag fortsätta? Listan är nämligen oändligt lång. Men vi nöjer oss där, och önskar Forssell ett över medel stort grattis. Notera att vi inte ens har nämnt hans förtjänster som sportchef. En viktig kugge för Skellefteå AIK. Förr, nu och förhoppningsvis många år framåt.