29 januari: Jörgen Wännström

Vi inleder med en fråga utan svar: Hur bra hade Jörgen Wännström varit om han hade fötts femton år senare och varit aktiv idag? Det är ändå inte jättemånga av 90-talets spelare som man har sådana funderingar kring. Men Wännström hade de rätta attributen för frågan ska vara intressant.

Stark skridskoåkare, över medel gott spelsinne och viljan att träna hårt. Väljer man att vara elak så har ni just hört en beskrivning av en nutida hockeyrobot, men har man de snällare glasögonen på sig så är det helt klart möjligt att tänka sig Wännström som en Andreas Wingerli-typ. Bra skridskokondition och ytterst användbar i boxplay.

Resonemanget leder oss ingen vart, men det är mysigt att tänka tillbaka på gamla hjältar och svunna tider. Och den som inte minns Jörgen Wännström som en riktig hjälte är förmodligen innehavare av en gröngul själ. För på den tiden som Wännström spelade var det ingen som vände sig mot Lövenhatet. Björklöven var bättre i princip varje säsong och det fanns ingen norr om Ånäset som unnade det laget minsta framgång, men tiderna förändras…

Men åter till Wännström. Lår som stubbar som trummade på oavbrutet. A poor mans Anders Söderberg, känns som en hyfsat rättvis beskrivning. Om än mer användbar i det defensiva spelet. Likt Söderberg (Wernblom) hade Jörgen Wännström en vapendragare som inte lämnade hans sida. 

Nu hade inte Danne Pettersson samma body guard-aura som Wernblom, utan det var andra kvaliteter som förde samman honom med Wännström. Daniel och Henrik Jörgen hade en närmast telepatisk förmåga ute på isen. Delvis beroende på att de spenderade ett helt årtionde tillsammans i den fruktlösa jakten på framgångar.

Tilltron från fansens sida var enorm. Jag har skrivit det förr, men på fullaste allvar tänkte man att när vi väl går upp känns Pettersson och Wännström (och under ett par svåra år Micke Berg) som en helt okej tredjekedja i Elitserien. Wännström tror jag förvisso fortfarande hade klarat sig bra.

Så blev det dock inte. Bilden högst uppe visar Jörgen Wännström när hans karriär peakade. För han HAR gjort sex Elitseriematcher och han har gjort ett mål. Ungefär som att man själv som tjugoåring hade ett välbetalt toppjobb under några månader och resten av ens arbetsföra liv knegade man för brödsmulor i hopp om att en dag få återvända till toppen.

Jörgen Wännströms karriär var inte förgäves. Varje dag av den skänkte han oss hopp. För hur illa det än var i AIK under de åren, så trodde man ju på det. Elitserien var ju bara runt hörnet och en av den tidens stjärnor hette Jörgen och arbetade som målare och bodde i Burträsk. Det är något annat det än att heta Oscar Möller och tjacka en Västerbottenskåk utan att ta lån. 

Så tack för allt, Jörgen. Du fanns där när det blåste som snålast. Du trampade ifrån Bodens backar och sköt ofta i plexit. Du var lojal mot oss och var egentligen en av ganska få ljusglimtar under det mytomspunna 90-talet. Du är en RIKTIG hjälte. Grattis på 53-årsdagen!