25 januari: Niclas Burström

Tyvärr finns det ingen kolumn för klubbhjärta på excelarket.

Orden är inte mina, utan skrivna av en bekant någonstans på nätet. Jag är osäker på i vilken situation som orden skrevs, men de är helt klart applicerbara på hur jag känner kring att Niclas Burström inte finns hos oss längre. Han är faktiskt bara (idag) 31 år gammal och har många goda år kvar.

För dig som inte hänger med på inledningen, så betyder den, kortfattat, att allt handlar om pengar. Det finns inget utrymme att krydda en trotjänares lönekuvert eller förlänga ytterligare ett år med en egen produkt som kanske inte riktigt platsar längre. En romantisk bild av hur AIK borde vara. En klubb som tar hand om sina egna. 

Vi har fått se Pontus Petterström och Fredrik Lindgren sluta, trots att de själva ville fortsätta. Kanske är det så att Erik Forssell själv blev bränd av sitt eget (ofrivilliga) avsked och därför agerar strikt och känslokallt? På ett vis förstår jag de affärsmässiga besluten, på ett sätt inte alls.

Jag gillar naturligtvis Erik Forssell och älskar AIK, men man kan inte hålla med om allt och att inte förlänga med Niclas Burström vänder jag mig kraftigt emot. Vi propagerade innan det beslutet för att det fanns hyfsade möjligheter att han skulle kunna ha blivit meste AIK:are genom tiderna. Men det finns ingen kolumn för klubbhjärta på excelarket.

På frågan om man hellre vinner SM-guld med nuvarande nummer 3, Michael Kapla, än åker ut i semifinal med Niclas Burström i laget, svarar nog de flesta alternativ A. Men vi ser det som en filosofisk fråga, och när vi summerar livet hellre hade valt det andra alternativet.

Men nog om detta och över till dagens huvudperson. Vi är ju så svaga för spelare som gått genom alla leden i klubben, och som dessutom, efter år av slit, fått den ultimata belöningen SM-guldet. Juniorkullen födda tidigt 90-tal var ju tämligen unik och en stor del av guldvinnarna hade delat omklädningsrum under stora delar av uppväxten.

Niclas Burström var en av få som inte flyttade västerut, och förmodligen var en del av förklaringen hans storlek, eller brist på storlek. Det är inte ens säkert att han fått chansen på 80-talet då hockeyn bestod av interference och hakningar. Men hockeyn som AIK stod för under 10-talet var han som klippt och skuren för.

Listig, småelak, i ständig rörelse och en unik förmåga att dyka upp djupt nere i motståndarnas zon och på ett retfullt enkelt sätt peta in pucken. Under många år var han en av våra poängstarkaste backar och egentligen kan jag inte se att han förlorat några av ovanstående egenskaper. 

Tycker du att den här ”hyllningen” inte var någon större sådan har du väl ganska rätt. Vi vill ju inte gärna upprepa oss, utan hänvisar till ett tidigare inlägg där vi på ett tydligare sätt beskriver Burströms svartgula karriär. Men det är ju hans födelsedag och han förtjänar att uppmärksammas, och även om vi inte kan åka ner till hallen och gratulera på riktigt, så tror vi nog att han fortfarande känner alls vår kärlek nere i Tyskland där han bor och verkar.

Du är alltid välkommen tillbaka, Niclas! Gärna med hög lön. Det förtjänar du.