20 januari: Roland McKeown

Roland McKeown är en helt unik spelare i Skellefteå AIK:s historia. Nej, han är inte inte ende kanadensare. Han är inte ensam om att heta Roland (Granberg och Stoltz). Kanske är han ende AIK:are genom tiderna att ha ett Mc-efternamn? Nix, vi har både haft McCarthy och McDonell.

Nej, naturligtvis är han den ende spelaren någonsin som lånats in på grund av en pandemi. Det blev ju kaos på många sätt under säsongen 20/21, bland annat med inställt AHL-spel. Klubbarna och agenterna vände sig mot Europa för att hitta arbete åt sina klienter. Det gällde att få spela någonstans för att hålla igång, för några löner var det inte att tala om.

Gissningsvis låg McKeown på undre halvan av AIK:s lönehierarki. Det gällde att hålla sig attraktiv på marknaden och han var inte tillräckligt bra för NHL-spel med Carolina Hurricanes. Och med det sagt känner vi att vi måste lyfta ett alltför vanligt spörsmål bland fansen.

Det finns många som suktar efter en återkomst för Roland, men där tar bloggen tydlig ställning emot. Tydlig ställning. Vi kan börja med lönefrågan. Förmodligen skulle han kräva 3-4 gånger mer betalt, och redan vid det beskedet tänker jag att de allra flesta ändrar inställning till en sådan transfer.

Men några klamrar sig säkert fortfarande kvar vid tanken och då kommer ett andra, starkare argument: McKeown är inte tillräckligt bra! Han är på sin höjd en halvhyfsad SHL-back, utan egentliga spetskvaliteter. Så. Nu lämnar vi framtiden och tittar bakåt istället på en spelare som vi redan halvsågat.

Roland McKeown kom alltså till oss från AHL-spel i Charlotte Checkers. Där var han lagkapten och hade meriter från tio NHL-matcher med Carolina. Naturligtvis var det en spännande värvning i ett läge där det fanns behov av ytterligare en back.

De flesta (inklusive mig) tänder till lite extra när det handlar om en nordamerikansk spelare, även om våra erfarenheter av AHL-backar får ses som rakt av negativa. Scoutingrapporterna sa att McKeown var en allroundback som gick att använda i alla spelformer. Lägg till bra storlek och ledaregenskaper och vi var sålda!

Och 9 poäng på 24 matcher är väl okej. Några sköna spinorama-finter i mittzon och ett par hyggliga uppåkningar. Dessutom oftast stabil i egen zon och tillräckligt intelligent för att nästan direkt ta till sig spelsystemet och spel på större rink. Ganska snart stod det klart att det här var en stabil spelare som gjorde sitt jobb kväll efter kväll.

I efterhand är vi glada över att ha gjort bekantskapen med McKeown. En bra kille med ett väldigt nordamerikanskt utseende. Namnet Roland är störtskönt och han riskerar inte på långa vägar att hamna i inlägget ”Hårresande hårresor”, där vi lyfte fram spelare som blivit tunnhåriga under karriären.

26 år är ju ingen ålder och det är väl inte omöjligt med ytterligare en chans i NHL, även om ni redan gissat vad vi egentligen tror. Hur som helst unnar vi Roland McKeown både en fantastisk dag och kväll, men framförallt ett lyckat fortsatt hockeyliv (i AHL…).