2 januari: Acka Andersson

I vilken ordning ska man sätta låtarna på en greatest hits-skiva? Var lägger man monsterhiten? Powerballaden? B-spåret som aldrig riktigt slog, men som man själv är väldigt förtjust i? Svåra frågor som vi aldrig kommer att behöva besvara. Dels har vi inga b-spår och dels är ordningen på spelarna här helt given. Vi jobbar ju med födelsedagar och ingenting annat. 

Men OM det här var en sådan skiva skulle Acka Andersson vara både titelspåret, monsterhiten och powerballaden. För frågan är om det finns någon finare än Acka? Han var med och satte hockey-Skellefteå på kartan och bidrog även till Tre Kronors framgångar. En sann AIK-hjälte som är på en nivå som få andra ens kan drömma om. 

Som center i ”myggkedjan” bidrog Anders ”Acka” Andersson till Skellefteå AIK:s första storhetstid. Dessvärre blev det inget SM-guld, utan tre silvermedaljer och den individuella utmärkelsen Guldpucken vid två tillfällen. Men allt det här går ju att googla fram och vi blir ju färre och färre som hade ynnesten att få uppleva Acka på riktigt.

Hans karriär utspelades under en tid då människorna var där (på Norrvalla) för hockeyn och ingenting annat. Inga kringarrangemang eller arenaupplevelser. Inget gnäll om stolarna var för hårda eller att kaffet var för svagt. Gedigna supportrar som brann för sitt lag och inte backade för lite minusgrader.

Acka avled 1989, bara 52 år gammal, och fick aldrig uppleva dagens generation bekväma veklingar som ser hockey som något som är ett nöje och inte på blodigt allvar. Och han själv tvekade inte på att skotta fram planen när det var dags att träna efter en hård dags arbete. Frågan är bara hur vi ska kunna föra över Ackas legacy till kommande generationer?

Risken är stor att de, likt att dagens ungdomar tror att Gunde Svan är programledare på Fångarna på fortet, tror att Acka bara är namnet AIK:s maskot. Bloggens förslag är att AIK skapar en timmes lång film som behandlar hela föreningens historia. Delen från 50- och 60-talet får gärna kommenteras med en Putte Kock-inspirerad journalfilmsröst.

”Här ser vi Skellefteå AIK:s legendariska myggkedja, anförda av Anders ”Acka” Andersson forechecka högt uppe i motståndarnas zon. Ett spel som än idag präglar arbetarklass-laget från norr. Se så glada människorna i publiken är. Måhända är det mer än kaffe i termosarna.”

Den filmen, som naturligtvis innehåller hela vår historia, visas sedan för alla ungdomslag minst en gång/säsong. Det känns också rimligt att samtliga nyförvärv får den filmen i samma stund som de skriver på kontraktet. Efter semestern följer en quiz, där de måste uppnå godkänd nivå för att få beträda isen.

Nu skulle ju den här texten handla om Acka Andersson, och egentligen inte så mycket annat, men det är nästan omöjligt att inte hamna i ett historietänk när man talar om den första generationen AIK-hjältar. Känner man inte till sin historia, förstår man heller inte sin samtid. I en drömvärld sitter Albin Sundsvik, just nu, hemma i sin lägenhet och hoppas på att bli en ny Acka Andersson och när Tom Kühnhackl checkar fast en motståndarback är han medveten om AIK:s långa historia av högt presspel och att Acka var en av pionjärerna.

Idag skulle Anders Andersson ha fyllt 85 år. Må hans gärningar eka i all evighet.