16 januari: Tomas Larsson

501

Vad är det första som du tänker på? Mest troligt ett par Levis-jeans. Någon kanske känner till emulgeringsmedlet med samma nummer som fungerar nästan som bakpulver. De motorintresserade vet att både Fiat och BMW har modeller numrerade 501. Men nu skulle ju det här handla om Tomas Larsson. Vad kan talet 501 ha med honom att göra?

De flesta av er är nog på rätt spår. Det handlar om utvisningsminuter. 501 minuter har han suttit utvisad i Skellefteå AIK:s tröja. Då har vi räknat in både junior och a-lagshockey. Lite mer än en genomsnittlig arbetsdag, alltså. För i ärlighetens namn, när man tänker på Tomas Larsson, vandrar tankarna snabbt till dåligt humör, gruff och utvisningar.

Hans 223 minuter i J20 under säsongen 05/06 är legendariska siffror, och det är också bråket med den tidigare AIK-spelaren och då domaren Ted Söderlund. Något som ledde till både många minuter och avstängning. Men nu lämnar vi den delen av Larssons karriär och fokuserar på andra fina grejer som han gjort för Skellefteå AIK.

Han var ju en efterlängtad kille. Många år hade gått sedan vi fick fram en forward från juniorlaget. Egentligen måste vi backa ända tillbaka till den klassiska 77-årgången (och Ramstedt) för att hitta forwards som verkligen lyckats etablera sig i seniorlaget. Tio långa år av antingen talangbrist eller oförmåga att ta tillvara på talang.

Och även om Larsson inte blev så bra som vi hoppades på, så tog han sig fram utan den där stenhårda träningen och den berömda ungdomssatsningen. Han tog en a-lagströja på egen hand. Vem vet hur långt han hade kommit om han hade varit född 1991? Alternativt så hade han kommit kortare, på grund av den enorma talangskocken som vällde fram just då. 

Men fram kom han och lyckan var stor bland fansen. Det kanske är en lite mastigt att jämföra det med ett par som länge försökt skaffa barn och äntligen blir gravida. Men där och då kändes det nog nästan så. Äntligen hade vi fått fram en forward som det fanns en framtid hos.

Han var med när vi gick upp och lyckades bra under sitt första år i Elitserien. Gnugg i fjärdekedjan tillsammans med Marcus Kristoffersson, Markku Tähtinen och ibland Daniel Welser. 10 poäng av en kille som bara var 18-19 år. Nästa år gick det lite sämre med utlåningar som följd, men vi trodde fortfarande på Tomas Larsson. Konkurrensen i vår trupp hade hårdnat och ”det svåra andra året” är ett klassiskt begrepp.

Dessutom gjorde han ett riktigt fint JVM och gjorde ett par mycket viktiga mål för Sverige. Inför säsongen 08/09 tänkte vi att nu. Nu kommer det stora genombrottet. Istället följde… egentligen ingenting. Han var visserligen bara tjugo år gammal, men underifrån knackade en hel radda juniorer på dörren och vi som hade glatt oss så åt Tomas Larssons intåg, fick nu se helt andra grejer.

In kom Martin Lundberg, Melker Karlsson och Mattias Lindström och var, kort sagt, mycket bättre. Larsson lånades ut till Malmö och kom sedan aldrig tillbaka. När vi idag firar hans 34:e födelsedag bör vi ändå tänka på att han på sitt vis banade väg för den juniorvågen som kom. Tomas Larsson kanske inte öppnade dörren från juniorlagets omklädningsrum, han vräkte upp en låst dörr med våld. Det var ju så han opererade. Grattis Tomas!