Då var det det här med etik och moral. Under vårt första bloggår hyllade vi förvisso det mesta och de flesta, men krävdes det så tvekade vi aldrig över att sätta kniven i ryggen på någon. Inte ens en AIK-relaterad person. Inför det här projektet var planen att endast skriva positivt om alla hjältar som ska hyllas under året. Visst, enstaka små element av kritik, men på det stora hela visa tacksamhet till de som representerat oss och det vi tror på.
Idag är det Emil Pettersson som fyller år. 28 år närmare bestämt. Idag är det honom vi ska hylla. Och inte är det aktuellt att prata om hans fina poängsnitt i Växjö, eller SM-guldet där. Hans bror Elias Pettersson är ju duktig, men det här ska inte handla om honom. Nej, idag ska vi lyfta fram det fina med att Emil har dragit på sig den svartgula tröjan. Tröjan som vi blöder för.
Blödde Emil Pettersson för tröjan? Den frågan kommer du inte att få svar på här. Det vill säga om du inte har minsta lilla förmåga att läsa mellan raderna.
Lasse Johanssons relation med AIK hade fått sig en rejäl törn i och med att föreningen vägrade släppa Lasse till Ryssland medan han satt på gällande kontrakt. Nu hade dock kontraktet löpt ut och det ”enda” han behövde göra var att sätta ihop en sista trupp innan Micke Lindgren skulle ta över som sportchef. Att spelare som Zackrisson, Pesonen, Forssell och Ritola hade lämnat oss gjorde inte situationen lättare för en håglös Johansson.
Funktionsdugliga ersättare måste in på forwardssidan och ett av Lasses val blev Emil Pettersson, vars Modo hade åkt ur SHL under våren. Lasse Johansson beskrev honom som en stor talang som skulle blomma ut ytterligare i Skellefteå. Vad Emil själv tyckte om flytten till AIK finns det ingen dokumentation kvar, på nätet i alla fall.
Om vi då skulle ta och summera Emil Petterssons AIK-karriär i ett stycke, så gjorde han 12 poäng (6+6). Han spelade mest i samma kedja som Jesper Olofsson. Efter ett tag lämnade han Skellefteå efter lite oklara omständigheter. Elaka tungor viskade om någon sorts otrohetsaffär och ännu elakare tungor viskade om dålig inställning och svag arbetsmoral.
Emil själv menade att han skulle bevisa att AIK hade fattat fel beslut och Bert Robertsson hängde ut Pettersson ganska rejält under ett möte bakom stängda dörrar (preskriptionstid cirka fyra år). Vi bör vara tydliga och påpeka att vi inte på något sätt har något emot människan Emil Pettersson, utan genuint önskar honom grattis på födelsedagen. Dessutom ledde hans sorti till att Bud Holloway fick göra en bejublad comeback och åt att Andreas Wingerli fick mer speltid.
Kommentarer
Skicka en kommentar